1252. Här leker döende barn, så kör.

Och vad jag ser, det enda jag ser är små barn som härmar äldre barn som härmar andra som härmar andra som härmar dom som tror att dom vet. Och vad dom vet är ingenting annat än en illusion, en nytvättad spegelbild. Någonting. Så att det, går tillbaka till en början, kanske ett slut; där någon stod och härmade vargarna som ylade och lejonen som morrade. Så vill jag, byta ut dom där skyltarna, ni vet; kör sakta, här leker levande barn. Till; här leker döende barn, så kör. Vi ska alla ner i jorden någon gång. Det är bara en fråga om tid. Så kör. Så kör. Och sluta larva er. Och bara så, genom att trycka plattan i bott och köra ifrån även dom som härmar oss. Och bara så, bara så kan vi leva våra liv.

***

Ibland när jag pratar med folk får jag för mig att det är inte jag som står där. Någon som försöker passa in, är inte mer än skalet han försöker trä på sig. Som clownen är lika mycket barnen som skrattar, som han är sitt eget smink, sitt leende i spegeln och allt det där.

***

Jag ville ha någon som älskade mig. Och fick det. Men glömde av att älska mig själv, så att det till slut bara blev pannkaka. En sån där pannkaka som man rullar, rullar, rullar, rullar, så att den går sönder. Sen sitter man bara där och stirrar.