1253. Filmmanus: 50 pund

Filmmanus:

Filmen spelas i svartvitt. Långsamt, och tyst. Handlar om en liten pojke, åtta år. Olycklig blick. För små kläder.

Börjar med att pojken sitter vid ett bord. Helt tyst, filmar pojken. Mamman sitter mittemot.

Mamman säger: why don't say anything? why are you so quiet? so quiet, so quiet, so quiet... like a fish, fish, fish.

Pojken skrattar till när han får höra fish.

Mamman säger, med lite mer bestämd ton: hum? you never say a word! all the other kids are in the park, playing, and laughing, ho-ho-ho-ho-ho: when you just sit here, quieeeeeeeeeet... ha?

Pojken tyst, tittar ner mot marken.

Mamman: you never say a word! whyyyyyyy?

Pojken, tyst, viskande: I don't know how..

Mamman: what? how? just talk! talk! talk!

Pojken, tyst.

Så sitter dom i 10 sekunder. Pojken reser sig upp, kör in stolen under bordet ordentligt. Diskar sitt fat. Sitt glas, medan mamman sitter kvar och säger; talk, talk, talk! Irriterad.

Pojken går in på sitt rum. Stänger dörren tyst, som för att mamman inte ska höra.

Packar väskan med kläder. Packar ner sitt kramdjur. Tar på sig ryggsäcken och kryper ut genom fönstret. Skriver en lapp till mamma och lägger på sängen: dålig handstil: I loev jou.

Liftar. Många bilar åker förbi. En bil stannar. Mannen säger: where?
Pojken svarar: can you please drive me to ******* please.
Mannen svar: please, please, please.
Kör. Tyst i bilen. En låt sätts på. Någonting med Dylan. Pojken tittar ut genom fönstret.

Nästa klipp: pojken knackar på dörren. Hans pappa öppnar dörren, alkoholiserad. Säger; hey my little boy! How are you?

Pojken ler blygt, säger hello. Och går in.

Nästa klipp, siter i köket och köket och äter soppa. Tyst. Pappan har tvättat sig i ansiktet. Sitter bredvid pojken. Säger, what about your friends? Do you have any? You don't have any?

Pojken: fortsätter äta, koncentrerat. Tyst, no.

Pappan: mmm, that's sad. Why don't you have any friends?

Pojken: I don't know.

Sitter tyst. Pojken ser nervös ut. Äter hela tiden utan att titta upp. Pappan tittar hela tiden uppgivet på sin son. Pappan säger; got to go to bed now. See you tomorrow.

Pojken sitter kvar. Reser sig upp och diskar fatet. Har inget rum. Ställer sig framför en dammig spegel. Ler, med tandställning. Provler. Försöker le utan att visa tandställningen. Lägger sig på kökssoffan. Hämtar en handduk på toaletten, äcklig toalett, och drar den över sig som täcke. Ligger vaken. Med öppna ögon. Somnar till slut.

Nästa dag dricker farsan sprit.

Pojken sitter på en stol i köket och försöker läsa en bok för sig själv. Läser högt och stakar sig.

Telefonen ringer. Det är pojkens mamma som ringer. Pappan skäller. Säger; WHAT, i don't know what to do.. I don't know.. ha? buy a tennis racket? how can we afford that? 40 pounds? hmmm.. okay, I get it.

Pojkens födelsedag. Får ett tennisrack. Försöker le; säger thank you. Dom går därifrån. Pojken ligger kvar i soffan och somnar om. Med tennisracket under soffan. Det är det enda han får.

Går ut på gatan utanför farsans hus och letar maskar. Några pojkar på andra sidan skjuter fotbollar mot ett plank lite längre bort. Zoomar in maskarna. Säger, hey Theo, hey Lola, hey do you wanna take a swim. Leker med insekter. Dödar dom. Tappar maskarna i brunnarna och säger; noooooooo.. Theo?? oh, Theo.. I love you.

Nästa scen. Mamman skjutsar med pojken på en tennisturnering. Frågar: are you looking forward to play? Pojken; mmmm.. mamman drar lite taktik. Hur han ska spela. Hur han ska hålla racket.

På planen får pojken stryk. Vinner inga poäng. Och mamman skriker. Skäller ut honom på vägen hem.

Åker hem till sin mammma. Tar en promenad. Sparkar stenar framför fötterna i allén.

Kommer tillbaka, mamman säger att dom ska kolla hans syn. Han kanske ser dåligt. Det kanske var därför. Åker till en optiker. Mamman pratar öppet och kärt med optikern. Dom kollar hans syn. Kameran filmar bakifrån. Stora bokstäver. A, T, M. Optikern: no. Wrong. Han köper glasögon. Tittar sig i spegeln, ser olycklig ut.

I bilen på vägen hem. Mum, I don't want any glasses.
Mamman: I doesn't matter.

Ny turnering. Mamman säger; this time you have glasses.

Pojken förlorar. Sätter en bra boll, blir glad. Men mamman tittar bort. Ser inte. Han knyter näven för sig själv. Nästa boll: missar. Mamman ropar: håll racket mer så här. Visar med handen. Pojken rättar till racket, hur han håller det. Missar igen.

Mamman på vägen hem: I payed 50 pound for this. And you didn't even try! You are a shame! A fucking shame!

Pojken gråter. Tittar bort.

Nästa scen: pojken sitter på trappan utanför mammas hus. Har massa maskar i sitt knä. Går in. Letar upp 50 pund i småmynt i en sparbössa. Häller ut dom i sin säng. Räknar dom. Får ihop 54 pund. Lägger dom i en skål på bordet. Går ut.

Tar med sig alla sina kort från sitt rum. Plockar ner dom. Alla gånger han skrattat, men alla gånger med olycklig blick.

Skriver I love you på en lapp och stoppar den i fickan. Går till ett träd i skogen och hänger sig. Lägger en lapp på bordet, jag är i skogen.

Mamman kommer dit och ser det. Pengarna, 50 pund, ligger nedanför och en lapp med: I love you, mum. I loev you, dad. Good bye.