1316. 48 år

Min oskuld tog dom på Göteborgs gator svingade
den som ett skändat djur en rostig medalj och någonting
man gärna dansade till deras skratt som hyenor och stjärnornas
glans på håll betydde alls inte mer än just avstånden i ögonvrån
såg jag trafikljus blinka rött i ögonvrån såg jag en gammal man
en gammal kvinna och lekande barn stå i en ring med ryggarna
vända utåt viska mitt namn som om det var en hemlighet som ingen
annan borde höra talas om

när ingenting vackert finns kvar att prata om finns inget vackert
heller att bevara som dom kalla ilningarna i en dödsjuk moders
bröst hjärtats dunk först skändade vi henne sen begravde vi henne
48 år gammal och med läpparna utslitna jag prästen och han
som grävde graven står jag på kyrkogården och kramar statyerna
för famnen som inte livet och ingen levande kunde ge mig säger
jag är död förstår ni jag är död förstår ni och tysta nickar dom

hur kartan över farsans skrivbord som barn ingav en känsla
av tillhörighet hemtrevlighet när skolans geografiprov och lära
sig alla huvudstäder utantill gjorde allt för att ersätta den med
betyg och höstlig fägring

som barn stod jag på torg och räknade flygplan
som vuxen sitter jag i flygplan och räknar torg

letar efter någon som räknar mig

som medlem i dansbandet som spelade på Titanics däck
tänker jag mig
skrivande för er
hoppande i livbåtar
sänkta ner och guppande iväg som
facklor en kylig natt

dör vi
när jorden som födde oss till liv frodas
vid sidan om är kontrasterna alltid lika stora och
medlidandet med dom som aldrig valdes
stora nog för oss att välja döden så fort tanken
slår oss att för varje dag vi lever
skulle någon dö för våran plats