1349. Jag ser knark flöda som vattenfall

Jag ser knark flöda som vattenfall

vuxna män gråta jag ser för stora barn i för små
kläder offra sina kroppar till djävulen
sen förlåta resterna som blev över när
dörren stängdes och låset vreds om

jag ser kokain droppa från himmelen som vinterns första
snöflingor

en mamma med sin dotter packa väskan och dra till
landet där inga speglar finns

jag ser ecstasy växa som frukter på träd planterade under
bakgårdars tvättlinor för att ha någonting att
sköta om

spågummor öppna sina käftar om gårdagens väder

en motorväg upp till himmelen jag ser änglar som liftar med lastbilschaufförer och tjackhoror från rosa moln till
fabrikers skorstenar som järnridåer runt dödfödda städer

jag ser jesus gå på vatten ibland vilsna söner dra upp sina fäders vrakdelar på land

jag ser knark flöda som vattenfall

små pojkar begrava sina kroppar i stränders sand jag ser gatlyktor på håll dansa ramla ihop ta sig upp igen och gå därifrån med hedern i behåll vingla som tindrande stjärnor dingla i takt med vågors svall och skvalpandet mot relingen som musik för fiskmåsars ungar
svultna
hesa
och ensamma

vandra fram och tillbaka hand i hand
knäppa fingrarna i obalans

jag ser knark flöda som vattenfall

ett hav helt stilla och en yta klar nog för änglarna att spegla sig i

månens sken som discokulors glans

jag ser knark flöda som vattenfall