1376. Gödel och Einstein

Rakt igenom precis så vilsen, och vilsenheten instängd i en vildhet; ensamheten som en taggtråd runt alla drömmar och runt alla dom jag tycker om; runt minnena och vad händer imon; fast i en värld där alla talar om för mig, precis hur det är och mot reklampelarnas affischer står en man och säger; what comes around goes around och jag går fram till honom ibland för att fråga vad klockan är..

annars, just den oröran som ligger inkörd i huvudet, där allt som kommer ut är små fraser jag måste snickra ihop för att förstå innebörden, och utan det, utan spikarna och hammaren, mer som ett stilla ylande; vad snackade Gödel och Einstein om på promenaderna hem från instutitionen, vad tänkte Bahá'u'lláh när han packade väskorna för Turkiet, och var Elizabeth den första verkligen så god, som alla tror..

någonting sånt där..

massakern i Nanjing och tystnaden, neonskyltars blink i Tokyo och bordellerna med västerländska män; gylfarna uppna och käftarna stängda; herre gud, vi lever i ett land där presidenterna och kungarna talar om folklighet och fattigdom men stänger in sig på sina rum, i sina salar, så fort stormarna drar fram..

vi är ensamma..
utstötta..
och blottade till att vara bara det som folk tror om oss..
vi har inget att gömma oss bakom..
ingen famn att tröstas i..
inga fickor utan hål..

åh, halvfull för det mesta och dyngrak framför dom flesta; vet du inte; vet du inte; att historien stoppar in en ängel i varje dröm.. kommer ryktet som överlever döden vara det, att jag skrev för att jag var full..