1400. det är kukar och det är fittor

hey, you know i landet where I'm from är det bara kukar och fittor och folk
vandrar runt i en ring
letande efter ett hem att åka bort ifrån som flyktingar
flyendes från krig det är nyhetsblaskor
hit och det är nyhetsblaskor överallt och på TV:n
skrattar vi åt dom som svär säger men det
är ju underhållning ändå så what ever om det är skit ey
kids det brinner i Uddevalla så åk inte dit och
det är kukar och det är fittor och om det
hade funnits ett mellanting
ett någonting
som var ingenting
sånt där man behövde knulla i rädsla
för att bli knullad av
motparten
merparten och kanske bli kallad
för kåt eller kallad för gay vad jag hade älskat
den då med stativet i ena handen den andra
i bakfickan en röst så spröd om en
flicka så död
att ingen längre orkar hålla
henne vid liv mitt riktiga jag och hon som bara låtsades
vi höll våra händer så tätt andades i takt och sa hur mycket klockan än är så finns
det ett forever stort nog att aldrig få plats i drömmarna om en morgondag
där tiden står still och allt är precis som det brukar vara med minnena som en
enda tröst bär jag dom som jag bar
dig på min rygg nu bär jag brädor och spik stenar och lik
jag bär kappor för små för att räcka hela vägen runt slitna
som Gogols kappa gåtor större än Fermats och varenda löfte vi knöt
har knutits upp och tuggats isär tuggats på igen och sköljts ner med saliv
och hur sen natten är så är vägen därifrån
alltid en återvändsgränd och en morgondag där fåglarna sjunger om
vad som fanns idag
på vägen
dit som sargade kroppar på väg till altaret det är ett maraton utan
publik
vi sa hej kom och ta oss och det var vårat
fel att vi sprang därifrån dom skrek och dom skrek att
livet är en lek
där gamla gubbar viskar godnattsagor och vuxna damer
pratar om paradiset så vi sa okay och hoppade på
tåget för att inte bli kvar men väl där
väl här är det bara ekon som hörs och ingen
talade någonsin om diskoteken där tjejer med stora
bröst buntas ihop med andra tjejers bröst till att tråna
efter en sista dans med skolans största clown
vandrande från bar till bar
i obalans för that's the
way life goes och det står alltid några vid sidan om och undrar
vad dom gör där och kanske skrattar dom
eller så gäspar dom och ingen pratade någonsin om
tystnaden
som släpas efter timvisaren och gör varje natt till en evighet
drömmarna så uppenbara
att verkligheten
måste vara påhittad och friheten som några vrakdelar
utspridda över
stormigt hav kom hit och fånga mig kom hit
och klå mig jag behöver någon att slå mig fri ifrån någon att hata
någon att skriva alla dessa ord för som om
dom betydde någonting annat
än ingenting mitt liv ett skämt begravt i andras välbehag en apati
större än såren efter förintelsen och dörren ut lika ståtligt
smyckad som ett Babylons torn i miniatyr efter några flaskor vin
är det lätt att få för sig att livet är ingenting annat
än ett sökande efter frihet men jag vet
när jag står där och jag vet när jag lägger mig ner att spegeln
är ingen spegel men ett fönster med galler på där horisonten
alltid hänger upp och ner och stjärnorna faller som
smatter mot rutan och månen är full och Gud är full och
satan skrattar och satan är full och änglarna skrattar dom skrattar
åt oss som vi skrattar åt bränderna i Uddevalla
Vänersborg
Smygehuk
och Trelleborg lika mycket som vi skrattar åt
dom som svär säger titta här
Gud eller sover du men det finns barn som dör
och folk som kör
rattfulla till begravningen