1494. Gårdagens media

2006 var ett år där b-kändisarna fick orimligt mycket utrymme i kvällstidningarna. Jag tror att det kommer fortsätta 2007. Vi hatar dom egentligen. Och det är just det som kvällstidningarna gottar sig i. Att vi älskar att hata dom så mycket att vi inte kan låta bli att läsa vad dom skriver och på så sätt hata lite mer. Hela media har blivit en dokusåpa som vi inte kan få nog utav. Fenomenet 'känd för att vara känd' har urartat i 'känd för att inte vara känd för någonting'. Jag känner mig som Benjamin Syrsa på julafton. Den senaste hälsningen kommer från Olinda.

"Sverige är världens rövhål. Jag kan inte leva i ett land där Anna Book är en dansikon och Carola anses vara en superstjärna. Här i lala-land är allt möjligt. Jag har redan fått filmerbjudande, men jag tar det lugnt."

Det är något fint med det också. Det är någonting fint lika mycket som det är någonting komiskt. Hur många har inte haft vänner som plötsligt flyttar utomlands och skriver långa mail hem om hur underbart utlandet är. Herre gud, det var ju det som fick en miljon svenskar att flytta till Amerika i början av 1900-talet. Därför att deras släktingar skickade brev där dom tyckte att allt som inte var som hemma var bäst i världen, just därför att dom inte var hemma. Olinda gör likadant och även om jag tvekar på att en miljon svenskar kommer att flytta till Amerika efter hennes uttalande, så visst är det fint. Olinda har flyttat till Amerika och sneglar tillbaka på lillebror-land. Visst är vi små. Visst är vi helt förtappade. Vi är till och med så förtappade att vi lever i ett land där någon som kan vara känd för ingenting har blivit en dokusåpa-ikon. How sweet! Och om jag inte har fel, och det har jag inte, så är lala-landet som hon så oförbehållöst hyllar också det landet där Paris Hilton anses vara en superstjärna. Jag vill inte dra för stora växlar av det och jag vill inte dra för stora växlar av att jämföra Carola med Paris Hilton. Jag vill inte dra några växlar alls. Men bara tillstå att det är fint, sånt här.

Det är något fint precis som det är fint när vi å ena sidan hyllar Amerika för att det är landet där inte jantelagen finns. Å andra sidan skriker och gormar så fort dom startar ett nytt krig, och är inte detta bara en resultat av för lite jantelag eller har jag fel igen?