1496. Ett år

11 januari

Hur jag somnade igår. Tände lampan och intalade mig själv att jag skulle läsa en bok. Tog upp boken och somnade. Det är kanske det bästa sättet. Hade jag istället släckt lampan och försökt sova så hade det tagit flera timmar. Hjärtat hade börjat banka och jag hade väntat på att somna, undrat varför jag inte somnade och som svar på alla frågor, fyllts av tankar, tankar, tankar, på hur jag kommer ligga så i hela mitt liv. Och titta ut, som ett nyfött barn i en liksäck.

Drömde om att jag sa tog kort på massa folk, deras ansikten. Men när jag framkallade fotografierna syntes bara deras ryggar. Drömde om en kyrksal där det stod mat serverat, oäten, längst fram vid altaret. Och hur jag åt allt jag kom över. Blev mätt och sprang därifrån. Hoppades att ingen skulle se mig.


12 januari

G. kom över, fortfarande berusad. Bitter. Beklagade sig över att han inte hittade någon på krogen att ligga med. Satt kvar här till klockan 7 på morgonen. Berättade om en semester i Thailand där han hade träffat en tjej från Australien som hade varit det vackraste han sett. Men han fick inte ligga då heller. Två månader senare hade hennes kompis kommit och hälsat på honom och sagt att om han bara hade frågat henne så hade han fått ligga. G. var bitter över det och beklagade sig ännu en gång: "Kan du fatta det? Att om jag bara hade frågat så hade jag fått ligga med den vackraste tjejen i hela Australien. Och så frågade jag inte, vilken idiot jag är!"

Hela historien tedde sig absurd. G. var märkbart berusad. Och jag kunde bara urskilja en mening av allt han sade: Viljan av att få ligga med någon. Den mänskliga viljan, kanske den manliga viljan. Jag tänker ibland att det är endast är männen som har den sexuella driften, och att kvinnorna bara gör det för att ställa upp. För att föröka sig, för att det är så det är. Mannen har ingen tanke på sådant. Mannen vill bara ligga. Han har inga krav, ingenting. Och driften är ibland så stor att den kväver tanken på omtanke. Och medlidande. Den är alltid större än sånt. Det enda som gör att mannen har omtanke och medlidande och visar hyfsad fason är för att om han inte gör det, så får han inte ligga igen.

Vad som gör att kvinnan ligger med mannen, är kanske just det: i rädsla för att driften ska kväva omtanken och medlidandet. I rädsla för att bli slagen, och utnyttjad.

Men det finns inget, egentligen, i det manliga släktet som heter medlidande och omtanke: det finns bara "ligga igen". Och vad kvinnan inte förstår är att hon blir utnyttjad och manipulerad i sin naiva tro på att medlidande och omtanke verkligen finns. Å andra sidan, vad skulle hon annars tro på?

Stackars dom. Stackars oss.