1511. Om miljöhotet och Zlatan Ibrahimovic

Jag vet inte vad jag ska skriva om någonting. Jag känner bara hat. Som att Sverige har blivit en stor familj av plikter och ansvar gentemot varandra. Som att hela världen har blivit det. Jag visste att kvällstidningarna skulle göra hela klimathotkampanjen till ett slags familjeevenemang. Jag visste det. Herre gud lämna oss ifred. Den här texten är en text om miljöhotet och Zlatan Ibrahimovic. Det är typ samma sak, på två olika nivåer.

Patrik Ekwall har sagt: lägg fram papprena på bordet! Mats Olsson har använt ungefär samma ord. Men vad, om det inte finns några papper att lägga fram? Varför ska det vara så komplicerat och tolkas sönder hit och dit. Zlatan har fått ett barn. Zlatan har haft en dispyt med förbundskaptenen. Det är inte Lars Lagerbäck som bär den största skulden, om det är någon ens som ska bära den skulden. Även om Lars Lagerbäck är lika torr som Australien så är det inte Lars Lagerbäck som bär den största skulden. Det är dom andra landslagsspelarna som så förbehållöst höll med Lars i hans beslut. Dom knarrade och sa kanske: det är väl synd men regler är regler och sånt ska följas. SVERIGE! Heja Sverige! I ögonen glittrade det svenskaste av allt: ett äntligen, en avundsjuka. Ett äntligen! Nu får han käka sin egen potatis. Zlatan skickades hem från den där landslagstruppen för precis samma anledning som vi älskar honom på fotbollsplanen. För att han är en lirare och för att lirare går sin egen väg. För att Sverige är Sverige. Cantona sa en gång några mycket talande ord som skulle kunna gälla som en beskrivning för detta släkte. När hans övergång till Manchester United blev klar frågades han av medierna: Är du stor nog för klubben? Varpå han svarade: Frågan är om klubben är stor nog för mig.

Lirare går sin egen väg och ser saker på sitt eget sätt och väldigt ofta utifrån sitt eget sätt. Det krävs liksom ett ego för att dribbla fem man utan att passa bollen först. Det krävs stake för att ens passa bollen framåt. Daniel Andersson har ingen sån stake för Daniel Andersson passar bollen bakåt i varje passning. När det svenska B-landslaget åkte till Sydamerika för att visa upp sig och ta chansen, så blev det en sorglig fadäs i bakåtpass av 22 man utan stake. 22 man som var rädda för att göra bort sig. Såna spelare vinner inga matcher. Det är det lirarna som gör.

Jag vet inte vad jag vill komma till.

Jag vill komma till att Sverige är Sverige och så är det. Tänk om Diego Maradona hade spelat i Lars Lagerbäcks landslag. Tänk om George Best hade spelat här. George Best drack whiskey i halvtid och Maradona ville mer eller mindre välja ut landslagstruppen själv. Vad gjorde Zlatan? Han gick ut till ett café för att dricka en kaffe eller nåt för att komma in någon timma senare? Regler är regler sa Lars Lagerbäck. Regler är regler sa Ralf Edström. Regler är regler sa alla andra i landslagstruppen. Vad tur att sådana regler inte följs så undantaglöst överallt, då hade vi knappast haft några lirare kvar.

Det var Brolin som sa det i tidningen idag. Han sa att Zlatan gjorde rätt. Han sa att om Zlatan inte känner för att spela i landslaget så ska han inte spela i landslaget. Brolin gjorde samma sak, men när VM-mästerskapet hägrade kom han tillbaka. Kåmark stod och sa någonting om att det för honom var en ära att representera landslaget. Hedman sa det också. Ungefär som att det var en plikt och en skyldighet gentemot landet. Ungefär som att Sverige var en enda stor familj som man skulle ställa upp för oavsatt väder. Men Zlatan är inte Kåmark och Zlatan är inte Hedman. Det är dags att inse det och börja behandla honom med lite mer respekt. Med lite mer omtanke och omsorg. Det är dags att börja behandla honom som en lirare. Vad är det för farligt med det? Vi särbehandlar folk överallt varför ska inte det få gälla i landslaget? Låt lirarna gå först. Låt lirarna lira.

Och så: klimathotet.

Jag vet. Det är förjävligt. Men det har blivit en folkrörelse. 19.55 ikväll uppmanas vi att stänga av all elektronik i hemmet för att jorden ska få andas ut. Fem minuter senare kan vi tända alla lampor vi har med lite bättre samvete, som om vi verkligen har gjort någonting. Det finns någonting småaktigt med såna kampanjer. Någonting som försöker få oss att känna att vi är en del av någonting, någonting större. Som om vi är en enda stor familj. Jag undrar om Zlatan kommer släcka en enda lampa i sitt hem i Milano. Förmodligen inte. Det här är en kampanj för små människor att känna sig lite större. Jorden räddas inte om vi stänger av strömmen i fem minuter. Det är bara en lögn. Det är inte ens en bra början. Det är som att trappa ner på rökningen genom att ta fem bloss mindre varje cigarett man röker. Alla vet att det inte funkar. Det blir bara att man röker fler cigaretter. 20.01 kommer jorden lysa som en sol då alla startar upp sina apparater igen. Det är ett jippo. En förljugen dröm. Vi vill bara vara del av sånt som vi tror betyder någonting.

Fuck det!