Tom Waits

Upp och ner. Byter tårar mot saliv. För det finns ingen som ser. Vände mig om, och ph-ph-ph-plötsligt fanns ingen kvar. Det finns ingen där som ser. Och kärleken. Att gråta i tystnaden. Som att käka för smaken, den lurar oss alla. Att gråta i ensamhet, käka för smakens skull. Man blir fet, gråter, och sen dör man. Jag byter tårar mot saliv och spottar. Och jag vill spotta blod. Som hjältar gör. Jag vill slåss, som hjältar gör. Har ni hört Tom Waits? Jag gav Rain dogs till en tjej jag tyckte om ------>>>>>>>> sen sågs vi aldrig mer... Tom Waits är etT VYKORT..ett gatuhörn syns.. omringad av planscher, och det är fest i stan... Jersey..och gatuhörnet i Jersey..med en lykta ovanför,, den svajar i vinden och stolpen har böjts av tristess.. och alla planscher och posters och nya biofilmer, och premiärer och konserter, det är ingenting.. för han står där, med huvudet nedsänkt.. och stirrar rakt fram..Tom Waits.. på andra sidan går folket förbi,, och det regnar.. han lutar sig mot väggen, i svart rock, och lånGT sprETIGT hår.. fett, knådat av vinden, knåda till toffsar.. men vem bryr sig när det finns klamydia och HIV och biopremiärer i stan och ibland åker James Dean förbi.. Det är Tom Waits, för på andra sidan gatan går folket förbi. Och skyltfönster och neonskyltar och alla är där för de vill bli likadana,, och reklampelare för en ny eskalpad. Han stirrar rakt igenom allt som rör sig, för han är trött. Han är trött av leda och besvär. Men han är trött på folket på andra sidan och neonskyltar som blinkar som blinkande stjärnor och var finns månen,, >>>egentligen<<..månen gör grimaser över molnen, men det är ingen som ser och maskaran rinner ner över kinden som Hudson river i gryningen och Arabiska havet med olja på ytan och fåglar som fastnar och fåglar som dör. Och på baksidan av vykortet har någon skrivit ett brev till sin pappa, som är död sedan länge, och dog, bakom en tomtemask och ingen visste vem tomten var för han var snäll och gav julklappar och stack när barnen grät för en misslyckad jul och vodka med salt. Pappan, som försvann i Denver bland tåglokens rök och rallarnas svett och snack om tidningarna med brösten och det är klart att man ska göka ibland. Han frågar vem han är, och postar vykortet till någon som vet.