The Train

"The kids are comin' home from school
must be quarter past"

The Train är säkert Frank Sinatras bästa låt. Och jag vet inte vad som hände när jag såg den jävla filmen som alla har snackat om sen jag var 13 år och viskade till pappa att "Jim et Jules" var bra och snart visste alla det och jag satt där. Och de sa till mig, "Casablanca, Casablanca". De skrattade och log, och hela tiden satt jag bara där. Och vad fan ska man göra när man är 13 år och alla är stora, världen är stor, och bordet man sitter vid är lika stort, och man sitter bara. Jag satt bara där. Och det tog åtta år och ett slitet bibliotek i utkanten av stan och jag hyrde den, och den var inte längre bara en del av en barndom som ingen förstod och vem tror att en 13-åring gillar "Jim et Jules" på samma grunder som en 32-åring, eller pensionär. Och Casablanca var filmen som var överskattad innan jag ens såg den och jag såg den och allt blev klart, och den var bra, och jag Humphrey Bogart satt vid ett bord i Casablanca och väntade på att Ingrid Bergman skulle komma från Paris och de sa "We will allways have Paris" och bredvid satt en kille i svart och spelade jazz och sjöng "..killing time.." och Humphrey Bogart satt och drack whiskey, och från den scenen, den starkaste jävla teater som spelats in, växte Sinatras "Watertown" upp som en växt mot himmelen och alla stjärnor den aldrig skulle nå och jag förstod Sinatra för Sinatra var precis sån där. Och "The Train", lyssna på "The Train" och gråt. Och "I think this is the beginning of a beautiful friendship", och jag vill slita ut hjärtat och riva isär det i bitar och försöka sy ihop världen med alla sina avslitna och utdragna delar som bara ligger där, och jag vill sy ihop världen igen, och jag vill sy ihop den med ådrorna från hjärtat och ådrorna i kroppen och hjärtat som pumpar ut blod som vatten och vatten görs till vin och alla blir fulla och alla blir glada och byter ut Sinatra mot Happy Mondays och en flaska gin.