2004: 2... The Arcade Fire - Funeral

"The Arcade Fire are not an emo band", skrev mr. Moner på Allmusic.com.. och det är kul att han vet det. Han inleder hela jävla recensionen så, och jag gör väl likadant, det känns så jävla provokativt och onödigt, och underbart. För VeMfAnBrYrSeJ? Liksom. De har lyckats skapa ett helt eget och unikt sound som jag typ aldrig har hört förut, men jag kan tänka mig att om Bowies smink runnit av med tårarna till "Rock n' roll suicide" och Lou Reed hade träffat honom då, på en bakgata i Berlin, och satt på honom som ryktet säger, och frågat om han ville starta ett band precis i samma veva som Lou Reed själv spelade in sitt album som heter just "Berlin" och om de hade träffats när Bowie hade spelat in sin "Low"-skiva och sagt "tjaaaa, jag heter David, ska vi spela in en skiva ihop".. typ. Eller jag vet inte. Men från första spåret så hör man att det är just Arcade fire, och det är stort. Det är som att sätta på Love's "Forever Changes" och efter en sekund vet man precis vad allting handlar om, introt på "Alone again or" som bara är en av världens bästa poplåtar. Och jag låg i min säng och såg dagarna gå och tänkte att allting handlar om rymden, all musik handlar om rymden, för rymden är det vi inte kan få och aldrig kan drömma någonting om. Från Belle and Sebastians låt om en rymdpojkes drömmar och popens sätt att stå kvar på jorden och drömma sig därifrån och drömma sig till rymden, som Ray Davies och se "Waterloo sunset" för allt som finns bakom det, till Spiritualized och Primal Scream och Flaming Lips vad fan som helst, som tar rymdskeppet till rymden och skriver om allt de ser och om jorden och om mänsklig kärlek som aldrig tar slut och alltid verkar så förbannat hårt på håll. Arcade Fire har stängt in rymden i sitt vardagsrum, de är som skriken från "Törnrosdalen" det låter så nära och intimt och skrämmande, och det låter så jävla äkta. Eller, ahh, det är en stor kyrkosal och den är öde och där står de och sjunger som kyrkscenen i "Ebba - the movie", det är självmordssekten med en messias-wannabe som ber i slutet ber sina lärjungar ta hans plats på korset och bära kransen och bära smärtan och går därifrån med pengarna och utan heder och det är sekten som bestämmer sig för att spela in musik och spela in en skiva som kan spelas upp i bakgrunden och spelas på repeat när massjälvmordet äger rum. Ha, jag vet inte, jag vet ju inte, jag torkar svetten i pannan för att veta vad det är men jag vet inte, verkligen, och det är en skiva som sticker ut och en skiva från 2005; en skiva, som inte alla andra skivor; en bra, bra, bra, skiva.