2004

Gott nytt år, fucking gott nytt fucking år med stora rubriker för stora händelser och stora rubriker för små händelser för att vi ska hänga med och tappa bort oss i flödet som aldrig slutar och blandar upp blod och gör blod till vatten och blod är fortfarande tjockare, eller HUR?!?!? men vem fan kan se skillnaden, och vem orkar titta på svältande barn med för stora magar som bara dör och det finns ingen där som hjälper, och stora vågor där alla dör och jag stänger in mig i mitt rum och lyssnar på popmusik, som om ingenting har hänt. Och det är nyår ikväll, men smäll inga fyrverkerier, för alla kommer kolla på dig, kolla snett på dig för barnen i Thailand och svenskarna som aldrig kommer hem. Tänk om en lika stor våg skulle dränka hela Afrika så att barnen som ändå dör av svält, istället drunknar och förs med och ut i havet. Hade någon sett Afrika då? Jag vet inte, jag orkar inte se och vem fan orkar titta på TV:n när varje missad nyhetsinslag knockar och stryker fingrarna i håret och slår knytnäven i magen, på stan, och alla säger "130.000 döda, och min morbror var där". Well, jag var i Afrika en gång. Nu har jag långt, blont, hår och dricker brandy. Mest för att det är gott, mest för att ingen annan gör det, och lite för att Mike Skinner i The Streets har rappat om det i en bra låt, faktiskt en bra låt. Och skål för en nyår till, skål och så jävla mycket skål från ett år som fastnade och stod kvar och grät med ett klackmål mot Italien och det var Zlatan och jag stod på en äng i Hultsfred och grät framför en storbildstv och skrek, och fan vad jag skrek, och hoppade, och hoppade, och ville aldrig gå och lägga mig den natten. Det var Italien, Zlatan, och en klackspark, en jävla klackspark. Och det var året när Stefan Holm hoppade 2.34. Och 2.36. Men det var 2.34 i tredje försöket som visade vem han var, som visade att hjältar finns, att sagor finns i verkligheten. Och 2004 var Bush vs. Michael Moore och varför bry sig så jävla mycket om politik? Varför kan inte alla välja presidenten of the United states of America när det är han som bestämmer allting och över allting som händer och allting som United nations of the world har sagt och kommit överens om. Och 2004 var att se 3000 svenskar försvinna i en våg i Thailand och se hur en tjock (tjockare än vanligt, eller bara mer gubbfet?) Göran Persson, inte gå fram i rutan och ställa sig så där dominant, och ta av sig glasögon och ta på sig glasögonen som en sån där allsmäktig ledare och säga "svenska folket" som om han var pappa och mamma för varenda en av oss och andlig, spirituell ledare, för alla mammor och pappor vars barn gått bort och 2004 var att se en Göran Persson som inte stod där och inte tog fördel av situationen och inte ledde ett land i kris utan bara lutade sig tillbaka som vilken mänsklig varelse som helst, som vilken gråtande pappa och mamma som helst, som vilken svensk medborgare som helst, och jag tänker på George Bush och jag tänker på Michael Moore och jag tänker att om de hade varit i Göran Perssons kläder och bakom Göran Perssons glasögon så hade de hållt tv-tal efter tv-tal, bara för att visa vem som styr, och visa att de styr, och visa någonting som egentligen finns och verkligen inte betyder någonting. 2004 och vi skrev "Jag och du mot resten" på en möglig telefonkiosk, för så kommer det alltid vara, och så kommer det alltid att vara. Jag och du mot resten.