Knuten näve

Kastar ord som fastnar på asfalten som vita kritor och ord fastnar på väggar i stan och 1.05 in på "Sitting on a fence" vill jag bara resa mig upp och skaka av mig alla ord som inte hunnit iväg och inte orkat gå än och jag vill resa mig med en knuten näve och ett finger i röven på alla som redan gift sig och lever sina perfekta liv nu och vem fan tjänar på det och vem fan tjänar pengar på att stoppa fickorna fulla och peka på nya saker utan att veta vägen hem och man väl vilse ibland och kontaktannonser på internet för de som aldrig orkade se på och kontaktannonser på de som lärde sig och vann, på de som kom för att vinna och gick därifrån som förlorare, för de som kom, såg, och segrade i kampen om egen heder utan trovärdighet och de mäter sina kukar nu, de mäter diametern och de lägger upp sina offer på band som vevas runt för hand och vevas runt av svettiga händer och av våta tungor som sagt för lite och drömt för länge och de vevar bandet ett varv och sen ett varv till och ett varv till för kameran som inte började gå och ett till när ingen vet att kameran är på och det är väl kul att det finns internet och kontaktannonser för några besökare till, och det är en sjuk värld vi lever i. Inte sant? Jag reser mig med en knuten näve över mig för att Jan Ullrich ska vinna över Lance Armstrong som jag rest mig varje gång jag sett Diego Armando Maradona göra mål mot England 1986. Och jag reser mig mitt i låtar och springer runt på stan med böcker på engelska och böcker på spanska och bildböcker och jag sätter mig aldrig ner, för jag vet inte hur det ska sluta då. Om det slutar, ens. Och skrattar och gråter och springer runt och löven som faller betyder någonting och fågeln som sjunger sjunger för mig eller för vem som helst.