Gnistor av genialitet

Överallt, små gnistor av genialitet. Kanske en låtrad, bara ett stick. Kanske ett intro på några sekunder, en basgång. Vad fan som helst. Överallt, små gnistor av genialitet, av mänsklighet, som visar vilka vi är. OOhH! Jag läste om kungen igår, han är överallt på löpsedlarna, kungen är Zlatan, kungen är bra,,sen drömde jag om Lars Adaktusson. ÅHh.. fy fan för Lars Adaktusson.. han är säkert bra.. men han är tråkig, och han är en sån som aldrig har fel... en sån som skulle vilja vara kung, och bygger upp små riken, kungariken, bara för att kunna vara kung över sånt. Han är som Jan Guillou,,utan en centimeters självdistans.. och jag hatar Jan Guillou, och folket som läser hans böcker,, eller inte,, jag önskar att jag var likadan.. det verkar mycket lättare att leva så..som äldreomsorgen i övre Kågedalen, och alla sura människor som läste och spottade och spydde på sidan och vände blad och spottade lite till.. vi sitter på café och pratar om sånt och vissa älskar och vissa hatar och jag hatar folket som hatar.. mer av rädsla,, kanske av förakt.. för det finns saker som är farligare.. som att hata ord,, att hata ord för att de berättar någonting.. för att de bär fantasier,, och de som är rädda för fantasier,,så rädda så att de inte läser en sån bok, som "Äldreomsorgen i övre Kågedalen",,är rädda för någonting.. Jag är inte rädd, jag vill läsa Freud och kolla hur saker funkar, jag tror Freud hade rätt.. eller inte rätt,, men det är ungefär så som allt det andra, man läser Freud och lär sig motsatsen, eller man läser Freud och lär sig hur det är,, men överallt kollar man sig i spegeln och förstår lite mer, och lite mer..

Men det handlar inte om det, don't ya understand.. Som att läsa "Naked lunch" och tro att allt är fantasier, att allt är tankar och sömlösa nätter och fantasier och ett ollon i luften och Pyret och morfar i Kågedalen,,,det är kanske inga fantasier,, det är när orden skapar fantasierna,, som ett sätt att tänka.. att sträcka upp en ensam hand i mörkret och i vindarna, i stormen,, och låta löven falla in i handen,, låta löven kletas fast mellan fingrarna,, och inte gå på marken och ta upp de löv som skiner bäst, som är vackrast.. det handlar om att skildra något vi inte vet, om att skildra en verklighet precis så äcklig, avtrubbad, ÄCKLIG!!!, bespottad, som den aldrig får bli,, som den nästan aldrig blir, just för att fantasier och tankar till slut faller ner på marken;; som stora, bruna, löv.. Jag vill läsa Freud och tolka allt jag läser och tolka mig själv.. men vill jag verkligen veta??? Alla kan skriva kuk och fitta,, det är bara ord,, kuk och fitta är bara ord. Och jag tänker inte på kukar och fittor när jag skriver så. Det farliga är de som tolkar, och tänker så. Tänker på kukar och fittor när de läser "kuk och fitta", och tänker på kukar och fittor vart de än går.

PoHOHHOohoHh..men överallt, små gnistor av genialitet. Av förvirring. Små människor går vilse i stora omgivningar,, går vilse i sig själva.. släpar med sig tankar som gör allt för att,, >>för att döda sig själva<<.. och genialitet--

Disorder av Joy Division.. det är aldrig tankarna som föder gnistorna av genialitet,, eller föder någonting alls..de dör och i dess plats skapas någonting, för att fylla tomrummet.. och gnistor när två saker kommer dit samtidigt, gnistor av två saker som slåss,, och gnistor av genialitet för att stå bredvid och titta på. Som fotografen i ett fotomagasin, eller i ett fotoalbum.. fotografierna lever sina egna liv,, fotografen är bara där... av känsla,, för sakens skull.. för gnistor,, och,,av,,och av, ren jävla genialitet.

---

Jag vet inte vart jag vill komma, och det är väl ganska uppenbart. Jag läser lite Céline, och lite Samuel Beckett, lite Sture Dahlström, kanske Stig Larsson.. och hoppas att det finns fler som inte förstår.

---

Vi sitter i alla fall på café, och jag dricker svart kaffe och drar tungan genom en kaffesump,,svart kaffe och kaffesump i överläppen och svart kaffe och kaffesump i näsan, som snor..

ÅHHHHHHHHHHH!!!

>>>för vi sitter i alla fall på café<<<