Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Wednesday, July 20, 2005

421. De bruna, maskätna, äpplena.

Jag tänder eld på cigarettstumpar, innan solen går i moln.
Och låter askan, ta över mitt liv.
Mer än röken, som fyller mig. Finns bara där. I ett tidsfördriv.
Vi borde vara ensamma hemma någon gång, och lyssna på "Madame George".
Som jag en gång låg på vardagsrumsgolvet, i mörkret, och för första gången,
lyssnade på "Heroin".
Min kompis sa, blunda, och tänk på varje ord.
När jag reste mig igen, var världen lite mörkare, kanske kallare.
Men vad spelar det för roll?
När man går därifrån, hand i hand i hand, med en kompis till.
Vi borde lyssna på "Madame George", och starta någon slags, revolution.
Från sovrum till sovrum. Och på frusna isar, ska jag leva mitt liv.
Min farsa pratade alltid om den Strindberg-boken, som heter Ensamhet.
Han sa att den skulle passa mig.
Och kanske var det hans ord, som ledde mig hit.
Till en ensam stol, i en allt för stor trädgård.
Med högt gräs, och vildvuxen häck.
Där äppelträdets grenar, spretar åt olika håll.
Jag lämnar gräsets strån, att ruttna i fred.
Som varje grästrå, låter mig sitta där. Och tända,
ännu en eld. En cigarett till. Brinn ut, brinn ut,
den nya dagen gryr.
Jag ser bara de bruna, maskätna, äpplena, som redan fallit ner.
Och tänker väl ofta på dom.
Jag tänker på häcken, och hoppas, hoppas, i all förtvivlan,
för min skull, jag ber den, jag ber dig, brinna ner.
Bandaren med Bright Eyes på andra sidan, verkar så långt bort.
Som kärleken verkar på håll.
Men vägen dit är aldrig längre,
än platsen från där jag kommer i från.
Och hur många gånger har jag inte gått den, fram och tillbaka,
för att hitta, sakerna som tappades bort.
Jag lämnar dörren på glänt. För en midsommar till.
Och julafton, med julgransdans.
Kanske jag bli normal, till slut.
Och blundar hårt.
För att sakerna som hänt, sakta, sakta, ska tyna bort.
Och allt som finns kvar, bara är drömmen, jag vaknade ur.
Är jag inte där nu? Har jag inte väntat länge nog?
Borde jag inte vakna, snart, yr i min säng. Och glad.
Med händerna tomma, och blicken förtöljd.
Redo att ta mig an, vad som angår mig.
I ett, nytt, liv. Långt, långt, härifrån.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com