432. Per automatik

Och, trots att det ibland kändes som att du var världens mest främmande person, så var det bara det att jag aldrig förut bjudit in personer att komma och hälsa på mig i min trädgård, i mitt sovrum. Istället har jag bytt kläder, vandrat ut till grinden, för att säga några väl valda ord, intränade fraser, per automatik. Det var situationen som tedde sig märklig, som tedde sig främmande. Att jag kunde se någon ligga i min famn, gjorde dig, men också mig, till de mest främmande av alla personer jag någonsin träffat på.

***

Det är självmord att inte komma hit, tänker prästen och räknar tomma bänkplatser, för dom i församlingen som inte dök upp, och i tystnaden, tycker synd om dom. Gud, förlåt dom, ägnar han lite tid, åt såna som inte längre anser sig ha tid att ägna tankar åt han, och att se han stå en hel förmiddag och förbanna sig på deras oförstånd. Har de nu så mycket förstånd, att tycka synd om honom. Och för dom, som tids nog insett, ligger livet framför som en porlande bäck i Edens lustgård. Och på bänkarna står det klottrat tagz, men ingen där bryr sig om det.