478. Helt, sjukt, trött
Helt, sjukt, trött.
Bara genom att tänka att allt kanske inte är vad det ser ut att vara, kan man ändra människors sätt att se på saker, och tänka, att det dom ser, kanske är precis som det ser ut. Fast mer.
Jag blundar hellre. Och läser en bok. Nej, jag stirrar rakt in, i vimmlet, av människor, som inte tänker alls.
Helt, sjukt, trött.
Man är aldrig starkare, än sin svagaste sida. Svag en sekund. Jag vill bli älskad för hur svag jag är. Så att jag inte, ska behöva vara rädd, för att trilla ner.
Einstein lyssnade på Schubert, Mozart, och Bach.
Bob Dylan: Vad är det med den nakna rösten, det finns ingen annan som den. Så spröd. Hes, darrande, och underlägsen varje ord. Jag älskar den. Jag älskar den. Jag älskar varenda ord, genom den. Så att när jag själv sjunger, försöker sjunga med samma stämma, för att höra vilka ord den vaskar fram, vilka ord som faller ner, och vad som händer, sen, i tystnaden.
Ray Davies: Han gråter, för han gråter ju.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home