492. Dean Moriarty

Det verkar som att alla vet, jag ser att dom vet.

Jag låser in mig på toaletten. Och håller för öronen.
Vill inte höra vad alla andra tycker om mig.
För vem jag blev, var inte han jag hade tänkt att bli.

Jag ville bli stor, men klädde mig i svart.
Jag ville bli liten, men har trasiga skor.

Jag åker gärna med Dean Moriarty en gång till.
Alla andra säger ord som jag inte förstår.
Ingen förstod Dean Moriarty, och jag förstår honom för det.
Jag förstår vad han ville ha sagt.
En omväg, mot samma mål.
Jag åker gärna med dig en gång till.
Jag vet vad Dean Moriarty ville ha sagt.

Jag har "On the road", igen. Morsan hade lånat den. Nu har jag den i min hand. Ni anar inte hur lycklig jag är. Det känns som att den förlorade sonen kommit hem igen. Det känns som att en liten del av mig, kom tillbaka till den andra delen av mig.

Ni vet inte hur lycklig jag är, bara av att kunna se "On the road", ligga nedanför sängen, när jag går och lägger mig. Hur mycket värme den ger, enbart genom att ligga där.