482. Brevbäraren och alla missfallen

Jag vet en tjej, som fick missfall, för att hon råkade trilla i trapporna, på väg hem, när hon skulle plocka upp ett brev, som hade trillat ut ur brevinkastet, ner på dörrmattan, utanför hennes dörr. Sen dödade hon sig själv, med sömnpiller, för att slippa leva med det. Och innan det, innan hon öppnade burken, och innan hon svalde det första pillret, så köpte hon en burk sömnpiller till han som skrev brevet, och beskrev i fina ord, de finaste hon kunde, och med känslor som hon hade hittat på, men som fanns ändå, just genom orden, hon inte kände till, men visste fanns; hon skrev hur lycklig hon var för att han hade skickat det brevet. Men att hon dog, samma kväll, och att allt var hans fel.

Sen hörde jag, att brevbäraren, samma brevbärare hade stoppat brevet i hans brevinkast, men på samma vis, låtit det falla ut, och ner på dörrmattan. Han var inte hemma, jobbade övertid, den dagen, och lite senare, kom en annan gravid kvinna upp i hans trappuppgång, såg brevet ligga på dörrmattan, och svor lite över brevbärarens slarv, men böjde sig ner för att plocka upp det och lägga i det i hans brevinkast, och när hon böjde sig ner, fick hon överslag, ramlade; och fick missfall. Men stoppade i brevet i brevinkastet. När hon kom hem, orkade hon inte leva sitt liv, med att ha fått missfall, köpte en burk sömnpiller, och svalde allt på en gång. Nu dog också hon, men innan hon dog, skickade hon ett brev till brevbäraren.

När mannen som skickade det första brevet, och brevbäraren, fick läsa sina brev, orkade inte heller dom leva vidare, utan bestämde sig för att ta sina liv. För mannen som skickade det första brevet var det en enkel sak, eftersom en burk med sömnpiller var bifogad i brevet. Medan brevbäraren sprang hela vägen till apoteket, i regn, och kraftig blåst, och fick dessutom stå i kö i över en timma, innan han kunde springa samma väg hem igen, lägga sig i sin säng, och svälja alla piller på en gång.

Vems fel var det?