516. "And laughed."

En dikt av Lo and behold:

"i was sitting in the sofa
with the girl i loved

we were really in love

we could talk about anything

she understood me
and i understood her
it was perfect

i asked her: do you know that story?
about bellman and the german and the norwegian and the goat?

yes she said.

that is really funny
i said

and laughed.

but she did not think it was funny.

i could not understand.
how could she not think it was funny?

suddenly everything felt so strange.
we were lovers.
she was my best friend.
i loved her.
she was sitting so close.

but... i felt that i was alone in the universe."

>>> Sant, en dikt, en jävla dikt om humorn, den svarta komedin. Vi måste dela humorn, för att förstå varandra, vi måste skratta åt andra, och BARA GENOM ATT SKRATTA ÅT ANDRA, kan vi förstå oss själva, BARA GENOM ATT SITTA INNE, IHOPKURAD i en etta eller tvåa eller trea eller fyra, eller i ett stort jävla slott, med den som sitter bredvid, i famnen, närmare, närmare, och SKRATTA ÅT MÄNNISKORNA UTANFÖR FÖNSTRET, nere på gatan, bara så kan vi verkligen älska varandra. Och det är rätt ironiskt, det är rätt så ironiskt, det är rätt så ironiskt, att vi behöver andra människor för att veta vilka vi är, och förstå det, som vi behöver vända ryggar för att känna ensamhet. Och vi måste dela den, humorn, för den är allt, humorn är ett sätt att se världen på, humorn, är det enda sättet att gå igenom livet, det enda sättet att uthärda smärtan, och utstå, alla andras skratt, humorn är allt för till slut; är det enda som finns kvar.