513. Fyra snabba

Jag ligger på sängkanten, och datorn står på golvet, bredvid, ena sängstolpen, och på andra sidan står stereon, bara en liten bandare, som just ikväll spelar Velvet Underground & Nico, kanske snart Red house painters, om jag orkar byta, skiva sen, klockan är redan nu halv 2 och jag ska upp om 5 timmar. Men jag hänger ner över sängen, riktar lampskenet åt ett annat håll, och försöker tänka på någonting annat, som när någon tar sprutor i min arm, försöker titta bort för alla ord, tar någonting ifrån mig, mer än vad dom lämnar ifrån och när jag ligger där, känner jag blodet bubbla, jag ser blodet, framför ögonen, rinna som ett vattenfall och samlas längst upp i hjärnan som i en vattenpöl, på en skolgård, där barnen i stövlar, med olika färger, och galonbyxor, hoppar tills allt vatten försvunnit, på något sätt, in genom, alla lager av skydd, till späda kroppar, nu med skrynkligt våta skinn. Pölen är mina ord, och barnen i galonbyxor är mina tankar, och egentligen, enda anledningen till varför jag ligger här.

Visste ni att Rembrandt hade reumatism? Det förklarar kanske en del, men egentligen ingenting. Mitt långa hår hänger ner över ögonen, jag stryker det bakom örat, just som min flickvän sa att det inte skulle vara. Inte heller mina ord, förklarar ens en liten del, egentligen ingenting.

First my love was so true / First my love was so true

Jag hade glömt dig om jag bara såg hur ful du var, men du är söt, om någon hade hällt syra i ditt ansikte, det hade förenklat min situation, en hel del. Om du hade fått vårtor på näsan, men nu kan jag bara se ditt söta leende, din mjuka hud, och för några sekunder, undra, varför det blev så här.

1. Red House Painters Ocean beach eller M Wards Transistor Radio.

Och Louise, jag tycker om dig. Men jag kan inte säga, ens att du är fin. Varför kan jag inte det, jag vågar nästan inte ens möta din blick. Jag tänker att jag är han som kommer dra ner dig i skiten, jag hinner inte, du åker snart härifrån. Men ändå, jag vill bara att du ska se mig som en virvelvind, en virvelvind, som blåste saker omkull, så att du kunde ta deras plats, stora byggnader till ruiner, så att vi kunde bygga upp dom på vårat sätt, för att komma närmare varandra, och lukten av svett, som doften av målarfärg, vi kanske till och med ramlar över varandra, och fastnar där, i din famn, ska jag bygga mitt fågelbo som skatorna drar glänsande saker genom stan, över neonskyltar, älskling, så ska jag dra smycken av rent guld, till dig, i en tvåa med kök och fransk balkong. Ge mig hammaren, så kan du såga, i mitt ben, vi kan skratta, hysteriskt åt Woody Allen-skämt, och jag kan låtsas att du är Melinda-Melinda, på riktigt, även om vi båda vet att det inte är så.

Jag vet inte vem jag är, men det är väl alldeles uppenbart.

2. Tindersticks debut eller Neil Youngs After the goldrush.

Jag har hört att du börjat röja i lägenheten nu igen, att det är du och farsan som håller verktygen. Samma verktyg som han köpte till oss, det blir nog inte tydligare än så att jag; 1. Inte ville vara din man, 2. Att jag inte räckte till. Du hade farsan, jag vill vara en sån som en dag, likt en virvelvind, begrav ditt liv och häng med mig till Brasilien; or leave it.

Men jag vill fortfarande ha tillbaka min mikrovågsugn och min vattenkokare.

Och hur skulle jag någonsin kunna passa in hos någon, med någon, som redan innan hon träffat mannen i fråga, mig, bestämt i rutor, väl beprövade, smyckade av sin familj, och tidigare uppgång och fall, vart jag skulle stå, vart jag skulle sitta, hur jag skulle ligga, men på samma sida av myntet, försökte få det att framstå som att hon själv låg fast i en ruta, och att det var jag som låg ovanpå. En djävulsk plan, hur kunde du tro att jag var så dum?

Jag vill ha någon som skulle kunna bli levande begravd med mig, och inte bara, vara pigg på att gräva graven, i all mening, men jag kan ju inte veta om hon grävde den snabbare för att bli av med mig, eller snabbt, bara för att vara snäll.

3. Tom Waits Rain dogs eller Velvet Undergrounds The Velvet Underground.

Liggande i fosterställning, under täcket trots att det är varmt, stirrar jag rakt upp och ser morgonen närma sig som den skrikande bäbisen i Trainspotting.

4. Albert Speer eller sanningen?