569. Proust, död & Irak

Det är ingen idé, att förhandla med döden;
men, jag kan inte förklara det med ord.

Jag klädde på mig, men när jag gick förbi spegeln,
hade någon klätt av mig igen.

Hur dog Marcel Proust?

Jag vill stå under reklampelare, i stan, jag vill skrika,
till folket som går förbi, att allt är sant.
När nyhetsinslag, sänder mixade tejper, från kriget i Irak,
om en mediabevakning, som låg och sov,
om kollektiva självmord, och knark,
om att ljuga och få oss att tro på andra alternativ,
det är sant, det är sant,
vem har någonsin kunnat skala en idé,
från sanningen.
Vem har sagt att, bara det som händer,
är sant? Att verklighet och sanning, går hand i hand.
Allt vi kan tänka på, är sant.
Det finns inga lögnare.
Men det finns en jävla fobi,
för vad som hända skall,
i verkligheten. Och en övertro,
på att krig, som krigen i Irak,
ska ta med sig sanningen hem.

Jag hörde dig säga många gånger, att du är bättre än ingen,
och ingen är bättre än dig. Om du verkligen tror det,
du vet, då har du inte någon att besegra, och inte någon att förlora, emot.

Marcel Proust dog den 18 november, 1922, av lunginflammation.
Marcel Proust var homosexuell.
Marcel Proust var en läkare.
Marcel Proust skrev bra böcker.
Marcel Proust var cool.

Om du dör i natt, jag ska inte hindra dig.
Om du vill knarka med mig, så ska jag sitta bredvid.
Jag läser Sartre,
och vad angår det mig om folk tar sina liv, eller tar en överdos?
Jag ska säga: om du gör det så kommer jag sakna dig.
Jag ska säga: men om du vill, så hoppa då, tryck sprutan in i armen,
extra långt, jag kan visa dig vart den stora pulsådern går, jag kan visa,
vart bron, når sin högsta punkt och där under, ligger två plattor av betong,
som man helt säkert dör av, och inte bara, snuddar vid och blir invalid; så man slipper det, så och slipper, få livslusten tillbaka i en sjukhussäng, slipper ångra, och säkert bli religös, så att man slipper, tro, att livet är finare, än vad det är.
Om du inte vill leva, så ta ditt liv.

Men om du ändå ska dö, så kan vi väl knulla först?