583. Vaktmästaren

Ruttna jävlar - hasar fram - i blöttunga kläder - regnet öser - det regnar spik - ett steg till - i pölar med is - som bryts - av stelfruset läder - det regnar spik - det regnar lik - söker då och då - med blicken - efter bensinmackar - viadukter - att ta skydd under - och kanske sova i - en fågelfjäder svävar ner - det måste betyda någonting - kanske änglar finns - kanske änglar finns ändå - skorna är våta - lädret har släppt - tårna sticker ut - och krossar isen - i pölarna - med sina nagelband - trottoarkanter skär - upp djupa sår i handleder - busskuren är sönderslagen - med en påle - och en gevärskolv - på husfasaderna - har några klottrat kryss - över entrédörrarna - det måste betyda att - där inne - lever en epedemi - loppor smittar - råttornas pest - det regnar spik - det regnar lik - från fönsterräcken - hänger små, nakna barn - skriker ut sin skräck - så här unga - som om de föddes igår - över räckena - hänger gamla människor - utan liv - skräck i deras ögon - fasan - i husen längre fram kastar människor ner - sina sjuka - fortfarande levande - från andra våningen och upp - ner, mot bottenfrusen mark - så att deras anleten - splittras - och deras kroppar går sönder - som porslinsföremål - men fortfarande levande då de kastas ut - ibland bönande om att få vara kvar - ibland mot sin vilja - släpper de deras hand - greppet i deras anhörigas famn - så att de flaxar lite ömt med händerna - som för att ta emot sig - min trötta nog - att inte rätas upp - dom kastar ut folk i gränderna - så att smittan ska spridas vidare - bölder - bölder - stora sår - som spräcks i blod - fontäner - feta hår - stanken av sprit - när folket på bänkarna tar en sista flaska - skålar för en gemensam död - och snackar om tiden som var. Genom stadens - släckta avenyer - alléer med träd - och bruna löv - i högar - står en vaktmästare på en vid en övergiven skola och krattar löven - från skolbarnens gräsmatta - så att om barnen kommer tillbaka - kan dom leka där - hans kropp är liten - hans rygg kutad - med krattan som en käpp - hungrig och utsvulten - hasar han fram och tillbaka över skolgården - på asfalten, lite nedanför - har några samlat ihop en hög av ungar - som ligger nakna - direkt från omklädningsrummens - hets och duscharna - då alla skrattade åt varandras kön - ungarna som fick kvarsittning - och dog vid sina skolbänkar - ligger i högar - döda - blåa - på skolgården - varför gräver inte vaktmästaren en grav? En grop i gräsmattan att lägga kropparna i? Barnens magister ligger också där. Klockan tickar - timvisaren vibrerar - då och då ringer det ut till rast - då och då ringer det in - och varje gång det ringer in - stannar vaktmästaren upp - stoppar ner ena handen i sin ena ficka - rör om - mycket långsamt - stödjer sin tyngd mot krattan - och hittar till slut ett fickur - där han kontrollerar om klockan ringer - korrekt - vänder sig sedan om och tittar mot entrédörren - men där finns inga barn.