573. Abstinens

Abstinens.
Vi är barnen med abstinens i våra år.
Mina vänner är alla födda i smärtan, kastade ut till att finnas till,
Utan att veta, utan att välja.
Vi sitter på kaféer i stan och snackar om svartvit film.
Drömmar, som inte går över.
Det satt en kille mitt emot mig, som sa,
Dina paint-bilder betyder någonting,
Nu ska vi bara visa världen det.
Du kan bli bra, du kan bli stor.
Jag tittade bort, slog av båda öronen,
Låtsades inte höra.
Mina händer darrade,
Och jag sa, hur ska darrande händer,
Som de här,
Kunna måla levande barn,
Lekande barn,
En egen spegelbild.
Och mina händer darrade som aldrig förr.
Sen somnade jag på soffan,
Framför Night on Earth,
Den var inte alls så bra, som alla sade,
Vi snackade om Magnolia istället,
Och dom sa, jag förstår inte mening,
Jag reste mig upp, halvt död,
Sträckte ut mina darrande händer,
Och sa, VILKEN JÄVLA MENING?
VILKET JÄVLA SAMMANHANG?
Regnet av paddor,
REGNET AV PADDOR?
Det är stämningar.
Allt fint är stämningar.
Om ni ska förklara sånt med sammanhang,
Förklara Tarkovskij och Bergman för mig.
Förklara Proust och Tjajkovski,
Förklara Beethoven och Nessum Dorma,
Förstår ni varenda ord, varenda bild,
Varenda skugga, och varenda tonfall,
Om det inte bara är en känsla,
Och tystnaden runt omkring.
Sen satte jag mig ner, det blev tyst,
Och han sa, det är Cassius, mannen,
Du som delar in världen i små pusselbitar,
Utan att få dom passa ihop,
Låtrader, var för sig,
Jag sa, det är fint, det är bra,
Men mina händer darrar för mycket,
För att kunna hålla dom!
Jag cyklade hem, sen, på morgonen,
Solen sken, och regnet duggade,
På fotbollsplanen vid sidan om,
Sprang en gammal klasskamrat,
Tommy,
Med sin bror och en annan kille,
Jag kunde inte låta bli att skratta,
Från skolresan, när den tysta killen i klassen,
Kom fram,
och viskade i mitt öra,
”Tommy ser ut som en tupp”,
och där satt Tommy, på stranden,
vakande,
över brudarna.
Det var Tommy-tupp som presenterade sig första dagen i skolan,
Genom att kasta ett 4 meter långt spjutkast,
Som inte ens fastnade,
Så att alla jublade i fascination,
Över den mänskliga varelsens brister och begränsningar,
Innan hade en klasskompis kastat samma spjut,
På nytt juniorvärldsrekord sades det, och några ropade,
BRA,
Tommy fick publiken att applådera och jubla,
Och hade dessutom mage att springa ett ärovarv,
Nästa kast, lika kort,
Tog han den längsta satsen,
I skolans historia, sades det,
Han pumpade upp spjutet, på armen,
Andades tungt med munnen,
Och stönade iväg spjutet,
Som Jan Zelezny,
Kanske 5 meter den här gången,
Och folk jublar än i dag,
Mycket av det bär jag med mig.
Fortfarande kvar i nattens drömmar,
Har inte riktigt tagit mig bort därifrån,
Som verkligheten trängde sig på,
Och jag skrev ner papper, nästan en bok,
Av vackra ord, som jag vet finns,
Skrev ner dom en gång till,
För att jag även i drömmen tänkte,
Att jag kanske drömmer, sen vaknade jag,
I drömmen, och skrev boken en gång till,
Innan jag vaknade ur drömmen,
Och såg att allting gått förlorat.
Vilken misär,
Vilken misär.
Begär, behov,
Abstinens, ABSTINENS,
Vi är barnen med abstinens,
I våra lår,
Vi behöver någonting att springa för.