575. Säg hello to mig

Jag har en galen kompis,
han bor i min garderob.
Vi brukar doppa kakor,
i flytande margarin,
pommes frites och kanel,
mackor med salladskrydda på.
JAG SÅG HENNE IGÅR,
hon kom fram till mig,
ruffsade mitt hår,
så jag vände mig bort,
hon sa, HEJ, HEJ, HEJ,
som på den gamla goda tiden,
DJ'n spelade Hello and goodbye,
You say goodbye and I say hello,
det var rätt så uppenbart,
att hennes HEJ, HEJ, HEJ,
är bara öppningen till en ny värld,
med en ny relation, där jag är en sån,
man hälsar på, på stan,
men knappast någon, värd, att hålla om.
Den gamla, goda, tiden,
jag är kvar där än:
försöker desperat, säga HEJ, HEJ, HELLO,
till någon som aldrig vänder sig om.
Sen rann fantasierna iväg,
varför blir det alltid så?
Barn, villa, och giftermål,
och en dag står man bara där,
POFF: med ingenting!
Finns ingenting kvar här,
det regnar naglar, det regnar spik.
Och för Ann-Marie, känner jag fortfarande sorg,
på hennes 27:e födelsedag, är hon redan,
en gammal dam.
Idag ska jag ta tag i mitt liv.
Louise åkte härifrån,
jag sov i hennes säng och hon väckte mig,
på morgonen,
honey-bonnie, jag måste ha täcket,
jag måste ha kudden,
jag måste gå!
Så vi kysstes en sista gång,
sa hej då, och alla saker, man säger till varann,
sa hej då, igen, sa hej då igen,
kysstes ömt, och sa,
nästa gång vi ses har du varit i Kina,
vad fanns det kvar att säga?
Vad finns kvar att ta?
Vi bytte blandskivor, jag hade gjort ett omslag,
till min skiva,
med James Dean, och skrivit,
"I find it hard to believe you don't know the beauty you are",
i svart text, fet stil,
jag tog min blandskiva,
och vände hem,
plötsligt kändes världen lite större,
och i utkanten av den, låg mitt sovrum,
mörkt, kallt, och meningslöst.
Jag lyssnade på skivan,
The Clientele - Saturday,
och låtsades att jag var någon annanstans.
Bara för att vakna upp,
stel, vilsen, apatisk,
och frusnare än någonsin förut.

Säg goodbye to Madame George.
Säg hello to mig.

Det är ett nytt liv och jag måste lära mig gå.