580. Veckans fisk, del 2: Arvid

Namn: Arvid
Favoritlåt: Orange Juice - Rip it up
Favoritskiva: Felt - Forever breathes the lonely word
Favoritbok: Brott & Straff
Favoritfilm: Lost in translation
Motto: I believe in love over cynicism
Hjältar: Take no heroes, only inspiration
Favorithak på internet: http://www.twisterella.com

Motivering: Från ett meddelande på Audioscrobbler.com, för längesen, ”jag läser din blogg”. The beginning of a beautiful friendship. Jag tänkte, aha, så det är någon som läser den här skiten. En text, dikter skickade till varandra, i frustration, fria översättingar av Velvet Underground-låtar. Passion, illusion, och kärlek till popmusik, tron på att den kunde betyda mer, än våra egna, miserabla, liv. Steg, mot säkrare mark. Sega MSN-överföringar, drömmar om The Clientele, Love’s Forever changes, Kevin Rowland, och om vi bara, kunde, dansa, till Daydream believer en natt, i natt, så skulle allting ordna sig. Och den natten jag fick en text som jag inte har på den här datorn, som ett svar på Hampus brev, det var någonting om hur allting skulle gå, och på julafton kom det en text, klockan tio på kvällen, jag satt med tomtemasken, på sned, svetten drypande, paketpapper och tårar, smärta, sveda, och fick någonting att leva för, någon som sa HEJ, han sa: ”Och utanför faller löven igen och inte ens om det vore för sista gången som träden blev kala och slutade kisa fram solstrålar skulle jag förlåta dom, så jag skriver och skriver, skriver sms till mig själv på tunnelbanan medan jag sneglar på sneluggar och hoppas att någon ska börja mima Daydream Believer, och jag kan inte låta bli att undra om alla som sitter här kanske gör samma sak”. Tack, tack, tack. En cover-version av Housemartins Caravan of love, där musiken bara brusar i bakgrunden, och kärleken, ligger framför och blöder, kvider, vrider sig i sin egen pöl, av avfall, kroppsvätskor, stank, en kille gråter, några fingrar går av! Mycket av det bär jag med mig.