584. Gå vidare till gå

Med fasan lever vi, och med fasan dör vi.
Som barn, trånar vi genom livet,
för att växa upp, bli vuxna,
mogna nog;
att lära oss dö.
Men på dödsbädden,
ligger vi alla som barn.

Är väskan packad, säg hej då,
ensamma, trots att vännerna är där,
blir nästan ensamheten bara påtagligare.
Är väskan packad, finns matsäcken med?
Ett fotoalbum med minnen,
säg att ni älskar mig.
En sista gång, en sista gång.

Så kommer alla dom vi skrattat åt,
nu hälla jord över mig.
För dom som skrattar högst,
kommer alltid att skratta,
åt dom som inte skrattar alls,
så skratta då, så skratta då;
jag skrattar för mig själv,
i självförsvar.
Som jag ska skratta, som jag ska skratta,
på dödsbädden.

Den lilla bit som finns kvar,
av mig, att leva på.
Är en ruta,
på en spelbricka,
ett Monopol,
TAG ETT CHANSKORT,
och på chanskortet,
står att läsa:
"Gå vidare till gå."
Och kortet bevarar jag väl,
i min bakficka,
bland cigaretterna,
mynten,
och bussbiljetterna.

Så att när orken tryter,
och fiskar flyter upp och ner,
fiskarna fiskar,
och det är min tur,
ska jag lägga kortet på spelbrickan,
och be någon,
slå tärningarna en sista gång,
ett sista kast,
sen packa ner, kortet,
plasta in det,
längst bak,
i mitt fotoalbum.