626. Släpandes på sina liv

Jag sitter med armbågarna mot fönsterkarmen, så tätt intill fönsterrutan så att det blir små moln av imma på fönstret. Jag är bara lycklig idag, inte lycklig, lycklig, bara fri. Vem har lurat mig idag? Vem har sagt någonting, som jag kanske tog åt mig av, men glömde bort, en dagdrömmares tidsfördriv består knappast av att hitta tillbaka till drömmarna, men att glömma av detaljerna, tills bara rörelser finns kvar, försätta tankarna i ett rum, bortom tid, rymd, spegelbilder, så att allt det vi knyter vår existens kring, inte längre är finns och vi kan glömma bort att vi ens existerar, och börja leva i drömmarna igen, vända oss om och säga hej till alla gestalter som hållt våra händer, nätterna igenom. Bara det är frihet. Bara sådan är friheten. Jag sitter vid fönstret och tittar ut, på drömmarna, in i drömmen, och på gatan går alla som har hållt i mina händer på nätterna, och dom ser så lyckliga ut, så barnsligt förtjusande lyckliga ut. Jag vet inte vad det är. Jag tittar på dom tills jag tröttnar, och hoppas på att dom aldrig tröttnar på att gå där, framför mig, gå på gatorna, släpandes på stora kassar, släpandes på sina liv.

***

Med blåljuset i röven.
Vi gör vad vi vill,
När ska ni fatta,
Att bara för att inte det man röker på,
Ser ut som en cigarett, så betyder det inte,
Att man röker cannabis.
Ni är inkompetenta, ni som inte förstår det.
Jag snackade med er chef, han sa hur sorgligt det var,
Med vakter som inte kan skilja rätt från fel,
Ni sa: här är det nolltolerans.
Och gick ut på gatan och dirigerade.
NI ÄR INGA JÄVLA POLISER.
Ni är misslyckade personer,
Som satsat allt på att få chansen på att sätta dit folk,
Predika för oss hur allt ska vara.
Det är ingen som lyssnar på er.
DET ÄR INGEN SOM LYSSNAR PÅ ER.
Vad gäller nolltolerans?
Ni sa nolltolerans mot knark.
Vi stod 20 meter från er jävla ingång.
Där råder ingen nolltolerans mot tobak,
Om den så ens är handrullad.
Nästa gång ni kommer ska jag frågar om erat ID-kort,
Skostorlek,
Hur stor kuk ni har,
Snarare hur liten.
Ni ska få känna hur det känns.
Att ständigt var underordnad statens hemliga agent.
Förödmjukad, bruten itu,
Av någon som tror han vet,
Vad skyldigheter är,
Mot personer klädda i kostym,
Men inte kan en enda rättighet,
Mot dom som klätt av sig sin,
Av enda anledning, för att bli respekterade,
För det dom är.
Ni är jordens avskum,
Ni är jordens avskum.

***

Det värker, jag har ont i mina ben. Men jag vågar inte säga det högt, för tänk om det är någon som förlorat sina ben, som hör.