938. Reflektioner

Aha, filosofi again, again, again, här kommer min version av sanningen; såga itu den, döda den, hoppa på den, och spotta i motvinden, la, la, la >>> reflektioner:

Hur kan Zenons argumentationer vara så, ha, så jävla banala, och ändå vattentäta, som den om Achilles och sköldpaddan; som ska springa ett lopp; eftersom Achilles är mycket snabbare än sköldpaddan så får sköldpaddan ett försprång. Achilles börjar på punkt A. Sköldpaddan börjar på punkt B. Även om det är helt uppenbart att Achilles kommer att hinna ikapp och förbi sköldpaddan går det inte att bevisa det i teorin, eftersom, när Achilles hinner till punkt B har sköldpaddan hunnit därifrån, till punkt C, och när Achilles kommer till punkt C har sköldpaddan kommit till punkt D, och så fortsätter det i all oändlighet, med ett oändligt antal avstånd.

Och allt filosofiskt svammel. Shit, alltså.

Kanske, kan, jag, säga så här, och vad innebär det; Jag tänker alltså finns jag inte.

Det är mer ett skämt, men hur kan vi veta att vi tänker? Just därför att ifrågasättandet av existensen och tankarnas existens kräver en tankeverksamhet, och jag blir så jävla trött på att snöa in i alla världens problem så snart går jag av, men kan vi verkligen veta tankarna och tankeverksamheten inte befinner sig utanför den sfär som vi kallar verklighet, och vem kan säga att det är fel att säga att JAG TÄNKER ALLTSÅ FINNS JAG INTE.

För kanske finns bara det vi inte tänker på.

Och tid, tid, tid; existerar bara evigheten i nuet? Som en skiktad tunnel vi åker igenom, befinner vi oss i ett lager åt taget och ser bara runt omkring, oändligheten breda ut sig, till att tro att framtiden sträcker ut sig vågrätt, när tiden i själva verket är ett fall lodrätt, och vem vet om det är sant, och kanske ska jag odla skägg och färga håret grått, men jag vet inte.