968. Jag var där

I love you so please hate me
then, I can write a poem about my feelings

***

(Vi snackade om Conor Oberst igår.
Sen snackade vi om Bob Dylan.
Det blir nästan alltid så.
Små pojkar med gitarrer,
det är den enda likheten.
Vi hade lika gärna kunnat snacka om M Ward.
Och vi lyssnar på Bob Dylan ibland.
Men då snackar vi aldrig om Coner Oberst.
Det är skillnaden.

But I love you both.)

***

Tepåsarna faller som hårt regn från stjärnhimmeln,
murar byggs upp för att,
se vem som ska slå dom ner.

Böckers blad, rivs ut och blir till
pappersflygplan för små barn som inte läser,
men drömmer om hur det är att flyga härifrån.

Vykort postas och kommer fram till ensamma själar,
som kanske aldrig vågade åka dit, ta det sista,
steget, som inte vågade säga hej då och lät alla
andra säga hej då till dom

Det är en sjuk värld vi lever i.

Nyhetsuppläsaren gråter över för många sömnlösa nätter;
och mens, pojkvänners svek och att fylla 33, när hon
läser upp valresultaten från Irak och säger; han som vann
försvinner nog till nästa val, för jag var där, och
sen sprang jag därifrån.