957. Sitting on a fence

Vaknade, det är helt mörkt. En tom kakburk, bärbar dator, och ett fönster som inte sluter tätt. Satte på The Rolling Stones' Sitting on a fence, och herre gud, fan, vad vackert det är att bara luta sig tillbaka och tänka att allting ordnar sig.

***

Annars då.
Annars då.
Kommer nästan inte ihåg någonting men att det var skitkul.
Fyra nyanser av brunt, det första avsnittet, när Robert Gustafssons ansikte
totalkvaddas och han bjuder in en vän till middag hos familjen.
Och vännen bara säger:
ANNARS DÅ?
ANNARS DÅ?
Hela tiden.

***

Ska försöka skriva om Daniel Johnston och en scen ur Love Liza, sen. Lägga upp det på Popkuken och dricka kaffe till klockan slår midnatt. Vilket uttryck, egentligen. Slår midnatt. Yes, så sa alltid farmor, och; SPARKA BOLL; GÅ SKIDOR. Hon lever än, i ett litet samhälle, när man kommer dit känns det som att det inte ens finns el där, men det gör det. Hon sitter där och vänder almanacka-blad, och tycker att Zlatan är bra. Jag borde hälsa på min farmor någon gång.

***

Jag borde läsa all litteratur som jag bär med mig hela tiden, men som jag aldrig ens orkar öppna, jag bär med mig dom när jag ska sätta på vattenkokaren i köket, när jag ska ha filosofiföreläsningar, när jag ska titta på TV, när jag ska läsa facklitteratur, överallt.

Dylan Thomas, TS Eliot, Shelley, Solsjenitsyn, James Joyce.

Och jag verkligen älskar att ha dom där, att lägga dom på golvet precis nedanför sängen och se om dom ligger kvar, precis innan jag somnar; jag älskar att bara titta på dom; att titta på dom och veta att dom finns, att dom aldrig dör, och få en föraning om min egen existens; kanske finns jag.

Och mina drömmar har varit så verkliga på slutet, ungefär som att jag lever i en dröm, i en fantasi och varje natt blir en flykt därifrån, in och ut en bok som någon annan skriver, kanske en bok som jag själv skriver och när jag går på stan morgonen efter verkar alla titta på mig som om jag gjort något, och rubrikerna ropar att MÖRDAREN GÅR FRI och jag tänker att det kanske var jag som mördade någon, gjorde jag det, men jag kommer inte ihåg att jag mördade någon, och går vidare.