959. Aska

Täcket ligger på golvet när jag ramlar. Som om det är mitt fel, vad gjorde jag och mina drömmar får mig att svettas, jag sitter i en båt med mamma och pappa och en färja utanför börjar brinna, och ingen gör någonting, och människor brinner, jag ser människor som kastar sig ut och vi ringer ambulansen, och brandkåren, men det är bara någon som skrattar, och sen finns bara aska kvar.

Där vaknar jag, på morgonen, går upp och tänder en cigarett, i ett sökande efter svar.

Släpp ut mig.