Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, January 27, 2006

966. Fejk

Jag skriver det här i det största jävla ruset ever, hur sitter ni och läser böckerna era jävlar, sitter ni på huk och skiter, dansar ni med armarna kavlade upp och skjuter heroinet nar det fortfarande kokar, knulla mig mot en stolpe i stan - jag vill bli med barn och hur stod Bob Dylan och skrev LIKE A ROLLING STONE säger mer till mig om hur Jesus hängde på korset och kanske vinglade korset sekunden då han dog, men Bob Dylan fräste och spottade, saliv och blod, han fräste, och spottade, han spottade, han spottade.

Begrav mig under resterna av maten du inte käkade upp och det som blev över av statyerna som störtades när gamla diktaturer gick av, begrav mig under tänderna som slogs ut när barnen spelade TV-spel och Mario blev för fet för att slinka ner i alla dom där GRÖNA RÖREN; begrav mig under telefonstolparna som ramlade i vindarna nar du sa jag älskar dig, men *klick*, shuff, shuff, och begrav mig med mina söndriga skor, fortfarande på, som gått jorden runt, flera varv & yr, men fortfarande inte vet hur man vänder håll; vad händer sen, så ska jag i alla fall hitta vägen hem till dig och sitter du i din farsas knä som när du var fyra år och sa att när dörren öppnas så känns det som att dörren stängs. Sitter ni och äter vaniljkräm från varandras - fingertoppar och säger du att du älskar honom när han säger att jag måste gå nu, men vi ses snart igen.

Skrattar du när du vaknar på morgonen och tänker pa festen igår och Pedde kom hem till dig när det regnade och du sa kom hit in och värm dig och vi är inte beroende av kärlek, vi är beroende av någon som behöver oss, som behover oss, någon att dra upp ur skiten och när skiten är putsad till en skrynklig diamant, går den skrynkliga diamanten därifran till en annans hand och vi vet det. Vi vet om det så jävla bra, och jag är beroende av dig för att förtränga - den - där - skrynkliga diamantens - sken, när den lyser på dig som allt var helt uppenbart att det blir aldrig vi två, 4-ever, & ska vi göra barn ikväll, eller ska jag - titta på?

Vi är beroende av något som betyder någonting. Jag är beroende av dom som förnekar mig, och sen säger att Ica har sänkt priset på blommig FALUKORV, om man bara frågar extra lågt, kan dom peta bort den RÖDA prislappen ocksa; i samma andetag.

Sa jävla beroende av att ha något att beroende av.

Köp mig och sälj mig på eBay. Som en blommig falukorv, men när plasten träs av är det bara jag.

Fejk.

(Tidigare publicerad på Indiefingret.se)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com