960. WE KNOW TIME

Livet är att ta ställning, säg det till Sartre, det finns en sak som alla kända personer har gemensam, dom har tagit ställning och förkastat det liv dom växte upp i, den barndom som sa att; världen är lika liten som du tror och vägen därifrån slutar vid förfäders famnar.

Arthur Rimbaud var 16 år och fasthållen av en överbeskyddande mor när han flydde till Paris, utan pengar, levde på gatan, och träffade Paul Verlaine. Bob Dylan hade aldrig ett hem, sa han, men det är bara ett konstnärligt sätt att se på sakerna, det finns inget för en sån som Robert Zimmerman, annat än en dikeskant off the road, och trafikljus som blinkar grönt och skriker KOM IGEN.

Livet är att göra någonting, att satsa, att dö, att spela schack med döden, att leva är att vara ung, att gräva in sig i alla saker samtidigt, att se döda människor gå hand i hand och kanske böja sig fram; fråga dom vad klockan är, att dö är att veta tid, WE KNOW TIME - sa Dean till Sal Paradise på Time Square, för en resa söderut, en resa sicksack, tvärs över Amerika, för jakten på en dröm som inte fanns, annat än hos dom som verkligen trodde på den, livet är dom som tror på livet, som tror på döden, dom som tänker och förstår att livet inte bara är att lägga sig raklång på soffan i huset där man växte upp och låta dimmiga dagar åka förbi. Livet är att dö.