978. Bob Dylan
Det här är en
dikt om världens coolaste
person jag vill
bli som dig när jag
blir stor
jag vill stå mot väggen
och röka mina cigg
precis som du
stod jag vill sitta i en
taxi i London med
solglasögon på och
låta folket vänta
utanför jag vill sitta
bakåtlutad i en
fåtölj med jacka
av spräckligt tyg
och en blick som
säger ett steg
närmare och jag
dödar dig jag vill
bli som dig när jag bli stor
och allt är bara
du du du
nattens tysta timmar
mörker
ensamhet
tänk om alla som knarkar
gör det för att
dom behöver det
dom kanske hade
tagit sina liv annars
tänk om allt inte
alls handlar
om tidsfördriv
och rastlöshet utan
om att försöka hitta friheten
sin väg &
någon att älska
någon att hålla om
läser jag mina
författare som om
jag känner
dom skriver ner
varenda ord som
om dom känner mig
håller fast vid livet
endast i min kamp
mot dom som lever
där med en spegelskärva
som självförsvar titta
den kanske bländar dom
som sa att jag
aldrig kunde bli någonting
är kvar där på
samma plats som
förut men jag är äldre nu
ser ni inte det
tänk om knark är ett vapen
mot samma fiender
för jag vet hur det känns
när gamla broar
bränns jag vet hur det
känns att vänta
en hel tonårstid på att
friheten skulle
komma och säga
hej
förlåter du mig
bara för att se en
äldre man i kostym
stå vid katedern
och snacka om
en tid som är förbi
men som vi måste
lära oss utantill för att
kunna gå vidare
och möta framtiden
så har jag väntat
på någon att
fråga hur mår
du hur mår du hur
mår du
egentligen
ibland känner jag mig mer
som knarkarna på stan
än dom som tittar på
för så fort jag blundar
vänder sig alla om
polare dör och vi
jublar när vi kommer
först i mål som
om det är så och ett
SHIT HAPPENS i svart
tusch på toalettdörren
i en högstadiekorridor
och vi är för vana
vid krig på TV:n
för att ens bry
orka sjunga
kyrkans
psalmsånger för
att ens orka
lyssna på falska
bilalarm falska
brandalarm och när
det brinner så låt
det brinna ut för vi
måste ha någonting att skriva om
tittar jag på alla
dom som tittar på TV
och säger HEY
THIS IS FUN och ibland
känns det som att
vi lyssnar på musik
för att göra
ringsignaler men ingen
ringer till mig och
jag ska härma
tystnaden när andra
bara sjunger med
ibland mördar någon en
vanlig människa för
att skriva en bok om det
ibland läser
vanliga människor
böcker och vad är
skillnaden så
kan jag lika gärna
se folk i ögonen
som att läsa
facklitteratur men
det finns ingen
kurs där föreläsaren
gråter och man
får räkna
tårarna fråga hur
mår du hur mår
du hur mår
du egentligen
1, 2, 3, sen ingenting
ge mig knark så ska jag
vinna över livet
på min sida igen
snart midnatt och jag
har inte läst någonting
böcker med
trasiga omslag sidor
med kaffefläckar
på så jävla mycket
jag ligger i höga
staplar bredvid sängen
där jag BOR om det
bara fanns en
vind som kunde blåsa
saker omkull hade
jag ringt den
imon och bett den
komma hem till
mig jag ska bara
bädda först
jag vill ha Céline
nu jag vill ha
Céline vad händer
med saker när
dom går i mål
först jublar
vi sen händer ingenting
eller så förlorar
vi och får titta på
och jag vet
det var Woody Allen
som sa det först
men jag har sagt
det flest gånger
så det är oavgjort
en boll som studsar
på nätkanten och på några
korta ögonblick avgörs
matchen då blundar jag
några hundradelar
av en sekund
är det ödet
eller är det bara jag
höjer näven och
sänker blicken säger
jag mår bra och
går därifrån skyller
på tur i mitt liv
jag är lycklig jag
är lycklig så please
hurt me ibland är
livet likadant så
kastar jag mig på
nästa spårvagn för att
fråga konduktören
hur han mår dricker
en öl på vägen
hem och tittar ut
på sakerna jag aldrig
kommer se igen låtsas
att livet börjar om
på nytt och när
matchen väl är
över finns det ingenting
kvar att kämpa för
otur
otur
det är svaret
Hamlet Hamlet Hamlet
det är svaret
på allt det där
så knarka knarka
knarka med mig
jag gör hellre det
en sjunger
nationalsången
jag vill bli som
dig när jag blir stor
men överallt jag
ser finns bara
jag jag jag
som om jag blev
kvar när alla
andra började läsa
godnattsagor för
sina barn
det här är en
dikt om världens
coolaste person & oturen
håller fast i livet
som tennisspelaren i
sitt tennisrack och
slår jag bollen i nät
kommer ingen någonsin
förlåta mig
veta vem jag är
förlåta mig
veta vem jag är
förlåta mig and as you
leave the room is filled with music
dance music dancing music
laughing music dancing all
around the room
0 Comments:
Post a Comment
<< Home