1158. Sommaren 2004: Nattbrev, del 18 (Läs poesin).

Sommaren 2004:

Jag dras åt alla håll.
Huvudet värker.
Lider.
Smärtar.
Värken som aldrig försvinner.
Jag vill få ut det genom mina ögon.
Jag vill förstå hur världen fungerar.
Men när jag försöker,
och misslyckas,
så spränger jag det i tusen bitar.
Kom hem nu.
Jag borde skriva en roman.
Jag är fast i skrivandet,
men skrivandet håller mig fast där jag är.
Fången i mig själv.
Jag måste ta mig ut.
Lyssna på M Ward.
Lyssna hur han svävar mellan liv och död.
Läs poesin.
Förstå hur liten du är.
Vi borde lyssna på M. Ward när du kommer hem.
När solen går i moln.
Likgiltigheten skrämmer mig,
men för det mesta går jag runt och tänker på saker som inte berör.
På saker som inte finns,
men betyder något.
För att jag finns för dem,
och för dem finns jag.
Nu ska jag låtsas att de lever.
Och att livet dog för deras liv.
Men det är ingenting att bry sig om,
mest ett tidsfördriv.
Jag hatar det jag skriver.
JAG HATAR DET JAG SKRIVER.
men jag kan inte bara radera allt,
det skullle vara att radera mig själv.
att låta offergåvan,
leva kvar i mig.
Hur ska jag leva mitt liv?
När allt jag lever för,
lever sina liv för att döda mig.

Jag har verkligen ingen aning,
kom hem och rädda mig.