1159. Sommaren 2004: Nattbrev, del 19 (Ett självporträtt).

Sommaren 2004:

Ett självporträtt.
Jag vill döda mig.
Sudda ut konturerna.
Måla igen bakgrunden.
Ett självporträtt.
Den lilla pojken i Velvet Underground-t-shirten.
Som inte vet vem han är.
Men lever med känslan,
av att inte finnas till.
Han som bryr sig om alla blickar,
bryr sig om ryktena på stan,
bara för att kunna gå en annan väg,
genom parken, under bron,
för att undvika de som ger sig på mig.
bara genom en vänlig hälsning,
en vänlig fråga,
eller ett vänligt adjö.
jag har aldrig,
kunnat säga nej,
till någonting sånt där.
aldrig nekat en vän med att vända ryggen till.
bara påpekat att vänskapen
ibland är väldigt ond
ett självplågeri
jag går på avenyn och undrar om inte alla snart borde vända sina ryggar bort från mig
alla vänliga människor som fortfarande hälsar
men inget händer,
vi lever kvar i en förljugen tid.
jag lever kvar i framtiden.
fast,
med mitt förflutna,
på flykt,
från den jag är.