1259. Game over

Hälften drar söder ut den andra hälften
drar åt norr medan jag står kvar med händerna
i bakfickorna och försöker utnyttja uppåtvindarnaaaa-ah

stubiner knyts runt folks handleder som vänskapsband och stora bilar
i en liten stad för att visa upp sig och inte dö "om man krockar någon
gång" så många lyktstolpar utan människor att lysa för och om jag
dör i natt så är det inte ditt fel det var bara en sång som var för
lång för att slutföras en sång som tog slut i en vers som spelats om
och om för många gånger nu för många för det dansande folket att dansa kvar och jag ska skriva en bok någon gång om att jag älskar dig men hur ska jag skriva den utan att avsluta den med en punkt och några blanka papper längst bak som alla andra böcker för mig att stå ensam kvar och invänta tystnaden

fryser du?

framtiden är bara en värld av blanka spegelbilder för någon att fylla i så jag kan lika gärna stanna kvar här och bry mig om dom som inga andra orkat bry sig om stanna kvar här där dom minsta spindlarna väver de största näten och dom hårdaste britsarna föder de största drömmarna står jag med händerna kvar i bakfickorna och försöker anpassa mig till dom som vet vem jag är att vara likadan precis likadan som dom är att passa in bara en mask man trär över sig gömmer sig under som huvudet under kudden när månen lyser för klart genom persiennerna för att någonsin kunna somna ifrån som clownen framför barnen köper jag maskaran vattenfast för att tårarna inte ska vara något som folk i allmänhet bryr sig om ett alibi till statyerna som dödade för en plats i solen på torgen och ett alibi till platserna där barnens föräldrar slog sönder sina liv för att i alla fall försöka ge äktenskapen en andra chans kanske en tredje och en fjärde med men vad händer sen när allt det där har tagit slut vet bara vi som växt upp med Sonic tre extra liv GAME OVER och cntrl alt delete det blir ett jävla liv det börjar om på nytt igen bara lite senare så länge man inte
konfigurerar
hårddisken
konfronterar
konfiskerar och manipulerar kontrollerar och falsifierar även påståenden som säger att i dag skiner solen men hur blir det när regnmolnen drar fram

dom sitter i lunchlokalerna och snackar skit om hyresgäster och invandrare en dam på 50 bast med pottfrisyr och blonda slingor sätter på kaffet innan varje rast och tömmer diskmaskinen för att bli populär och skrattar när dom andra skrattar åt stora flyktingläger på nyheterna för hon har aldrig heller varit där och varför ska jag passa in i en värld full av utomjordningar som svär och säger titta här ska det vara sådär jag vill slå henne på käften jag vill slå dom på käften jag vet bara inte vem jag ska börja med och om nåt heller inte vart jag ska ta vägen sen gå därifrån som en segrare utan pokal en fältherre utan någon att fira med kan bara sätta sig ner bland sina döda ättlingar förfäder och avskum tända en cigg slå nävarna i knut och säga det här var det här slaget men hur blir det när regnmolnen drar fram sitter jag här alldeles ensam och planerar det perfekta brottet killing time ett sånt där brott där ingen märker vem det är ett sånt där högt gitarrsolo på min akustiska gitarr mitt i natten och kanske kanske kanske vaknar en gråsparv till liv för att somna om igen med rädslan för en morgondag botad med rädslan för att bli kvar i tystnaden

ett sånt där brott där ingen vet vem som spelar och ingen vet vem han spelar för blir alla ändå arga nog att knyta vänskapsband igen är bara murar och rökridåer mot gemensamma fiender ska jag spela min gitarr till strängarna skär in i handlederna som taggtrådsstänglsen runt Bergen-Belsen för att få någon att förstå att även gemensamma fiender behöver någon som älskar dom och är det min tur nu

eller fryser du?

vi söker det är allt vi gör söker efter någonting att söka efter och sökande dör vi sökande överlever vi även dom som hittar fram och slår sig ner sjungande I am so much older now ibland viskande så söker vi vägen därifrån för att visa att vi fortfarande lever och bara i stegen bort från målet har åldern spelat ut sin roll

hallå hallå och en stor fanfar
vem var det vem var det
som gick med rumpan bar

jag spottar saliv över handfatet när dom
skördar åkrarna rena sprider säden
i lakanen när dom går till
fabrikerna

dom sitter i lunchlokaler och snackar skit när betalkanaler visar stora bröst och rakade fittor rakade pungar och håriga bröst kallar det för reality när det egentligen borde kallas för konst en handboja två handbojor ska vi bli friends med dom som sitter i TV nu och säger världsrekord är alltid ett världsrekord så länge det blir motbevisat tangerat och underförstått som bara en människas försök att synas bli sedd och leva sitt liv genom kameralinsernas ljus men vad händer när kameramännen vänder sig om och fotograferar brösten med hår på och fittorna utan hår ska vi klä av oss då och hålla med eller bara gå därifrån?

Med två skor fulla av sand.
Försöker jag hålla omvärlden utanför.
En stängd dörr med nyköpta lås.
Och några skivor musik, som om, som om, som om.
Jag bara är här på besök.

Och om jag dör imon så är det inte ditt fel, inte någons fel, jag ville bara ha någon att sjunga för och jag har sjungit i mitt liv, trots allt, jag har sjungit, sjungit, sjungit, i mitt liv, och som människa, människa, och som varje barn av sin tid, vet jag om att även sångaren som dödgrävaren måste leva sitt liv i tystnaden.

För att passa in.
För att passa in.
Och för att bli någonting.