1352. Beckett

Dom här dagarna; väldigt mycket Beckett och hur jag önskar att jag kunde skriva som honom, utan att någonting hände, ändå så intensivt, så levande, så innerligt, att det depressiva inte längre framstår som något negativt, något mörkt, något dödligt, men istället; som ett sätt att leva, det enda sättet att leva, just det; som livet i sig. Och hur jag önskar att jag köpte Mercier et Camier på antikvariatet i dag. Hur jag höll den i min hand, som barnmorskan ett barn; vaggande, vakande, och kärt. 75 kronor. Vad är det? 2 öl på en uteservering. 4 kaffekoppar på ett cafée, pfft; ingenting! Trots att den var kladdad på, trots att sidorna var solblekta, trots att papprena var limmade, trots att omslaget var slitet, skavt; INGENTING!

Om den finns kvar, så ska jag köpa den imon.

Och ikväll, hela natten; Beckett och allt vad det handlar om:
Proust
Joyce
Goethe
Dante

Det blir en fin natt. Det blir en fin natt.