1406. tomtar och tomtenissar

sanningen under tusen lager damm
uppgrävd för hand
putsad och polerad
till att spegla mänskligheten
som ett hånleende mot dom som inte
hann fram
skrattande lik
magistrars pekpinnar världskartors
brännmärken och krig
raserade murar och kyrkgårdars gravstenar
ett tystnadens skri
på drift undan vad det innebär
att vara vid liv
tar jag båten i min famn och bär
den till varje stormigt hav
djupt nog att
drunkna i

skriker på främmande språk
en främlings önskan om att passa in
i en värld där allt
antingen är sant eller falskt
och dagdrömmare förpassas till
vägarna ut ur stan sicksackandes
från dikeskant till dikeskant under
nattliga promenader med
stjärnhimmeln hängandes ovanför
dinglande som julgransbelysning
till att samla upp
allt vad som glänser i månens sken
och bygga ett hem som bara vägen därifrån
och varje halleluja som ett adjö
farväl och hej då till dom som trodde
att dom visste just vad sanning var är
även den vetskapen byggd på tron
om en morgondag då drömmarna
har spelat ut sin roll men
finns inte där mardrömmen om att
vakna upp en dag omhuldad
av dom som sett gud i ögonen som
ett var det bara så här gått drömmer
jag hellre mig bort därifrån till ett
land av tomtar och tomtenissar
där det kvittar om man tror på sånt
eller låtsas att man vet
så länge dom kommer med
julklappar på julafton