1469. Ett år

30 november

Skrev ett brev till K. i England, hon hade tidigare skrivit till mig om sina planer att åka till Australien. Försökte övertala henne att komma till Buenos Aires istället. Eller till Shanghai. Vart som helst, men inte Australien. Det lockar mig inte över huvud taget. Det är som att hoppa över bäcken för att säga hej, precis som hemma. Vi borde åka till Buenos Aires, skrev jag, där kan vi hitta en lägenhet och stanna där. Vad fint det hade varit.


1 december

Om skillnaden mellan bra och dåliga böcker; intensiteten. Hur bra författare tar sig rollen som profeter och sprider sina profetior med sådant inferno, sådan kraft att många ifrågasätter vad det ska vara bra för, vilken mening det syftar till; men ingen kan ifrågasätta infernot som sådant, kraften, eller intensiteten. Den ligger där, som en spegel framför författaren i arbete. Den vilda blicken, stirrande, händerna spända, munnen vidöppen, som om författaren i själva verket beskådar någonting hemskt, en korsfästelse, ett barnamord.


2 december

Dagarna går.

Att älska: känslan av att vara vilddjur, känslan av att hela livet, och allt man gjort, gått ut på att man ska ligga just här, med just den här tjejen. Samtidigt, upprinnelsen till rädslan av att bli kvar, av att aldrig komma därifrån, som om det verkligen var så.

Kanske är det därför, säkert är det därför, det måste vara därför jag dödar allt jag älskar, som om min famn var en taggbuske, min blick pipan på ett gevär och alla mina ord, stakar sig och hopar sig så fort jag ska säga ens den oskyldigaste av komplimanger. Även dom jag inte ens menar. Som, vad fina ben du har. Vilket fint hår. Vilka fina ögon.

Äcklet.

Och hur jag älskar allt det som dödar mig, som om vi hade samma fiende.

Men är inte kärleken i slutändan, bara ett sätt att släppa ut hatet inom oss? Som om det betydde någonting, eller som att det inte betydde någonting. Annat än ett skrik efter frihet.


3 december

Mitt sätt att dramatisera allting. En vän sa till mig: med dig är allt svart och vitt. Bäst eller sämst. Alltid eller aldrig. Älska eller hata. Leva eller dö. Jag vet, det är sant. Jag måste. Jag måste. Jag måste. För att inte bli blind, kall och apatisk. Trött och rastlös.