Elvis Presley

Elvis Presley, och snö. Snöänglar i snön för utomjordingar som aldrig hittar fram och det finns kanske vatten på Mars, för alla säger så, men vem fan bryr sig egentligen om barnen i Afrika som bara ligger och rör sig och försöker flyga iväg som snöänglar i ökentorr sand och rymdskepp lämnar jorden som pappersplan viks och kastas ut genom skolfönstrena på tredje våningen och bakom lärarens rygg och ner på skolgården där barnen hoppar hage med varandra och där står hon som aldrig får vara med. Hon som har huvudrollen i alla Belle and Sebastian-låtar men är för liten för att förstå och jag vill ge henne "If you're feeling sinister" men hon skulle bara gråta då och jag vill berätta om Camera Obscura och Lambchop men hon skulle gråta och sticka nålar i bröstet och slöa knivar över bleka handleder och hon skulle lära sig att döden finns och kom så springer vi härifrån. Och pappersflygplan kastas för drömmarna om det som finns utanför och skolfönstrena är dammiga av tal och ekvationer men nummer har inga känslor och nummer kan inte se och ibland undrar jag om jag är det jag ser eller om jag lever i fantasin där pekpinnen visar vägen mot nya mål och visar vägen med ett slag och bryts av över ryggkotorna och pekpinnen lär alla barn att drömmar inte finns och pappersflyplan för en kall natt med Elvis Presley som en fröken Smillas känsla för snö. Det snöar, och Elvis Presley låter flingorna falla ner i håret och framför fötterna där jag står och bara iakttar snön som lägger sig som ett täcke av bomull under sängen där jag lägger mig på kvällen och ser dagarna gå. Överallt ser jag tiden springa ifrån mig, som om den var rädd, som om den visste hur viktig den var och timvisare över hela stan dödar mig. Där sitter han som har sett hela livet springa och inte längre orkar springa bredvid och har för många sorger i hjärtat och för många kärleksförklaringar utan en kyss som betyder någonting och alla tomma ord som ramen till ett gammalt bröllopsfotografi i svart och vitt och plötsligt faller allt isär och kärlek och känslor blir sökandet efter ett fotografi och någon att rida på och fotografierna står på rad och betygsätts på snyggast.com och han tänker att vem bryr sig när alla rövar har lika stora hål och vad spelar det för roll när de snälla orden och kärleken försvunnit med kyssarna som bara finns i drömmarna och drömmarna som aldrig fångades och drömmarna som målade fantasin så svart och mörk och när alla sprang vilse i staden utan soluppgång och bröllopsfotografiet står i hörnet och dammar och ingen kunde tro att det skulle gå så här och brudarna på tågstationen är rädda när han kommer och de springer därifrån och han tänker på bröllopsfotografiet och gråter och snöänglar i snön under en morgonsol från tiden då änglar fanns och sprang hand i hand och sjöng i kör. Och allt var så jävla bra. Och det ligger snö under sängen och sängen står bara där som en plats för två men det kommer aldrig någon och hälsar på och sängen står i det mörka hörnet och Elvis Presley sjunger "lovin' you" från en grammofonspelare på golvet, och fimparna ligger söndersmulade med askan av tobak och röken är som dimman ovanför och i snön under sängen har någon gjort en snöängel och HUR FAN GICK DET TILL. Och han tänker på släktkalasen på sin födelsedag och vad gör alla nu och han lägger sig ner i sängen för en lång natt till och Elvis Presley sjunger "lovin' you" och han sjunger med. Han sjunger "lovin' you" och tänker på allt som fanns en gång.