Steffo

Springer runt till restauranger i stan. Vem är profeten i den här stan när gatulyktorna står som gravstenar över gravarna på trottoaren där någon säljer begagnade t-shirtar med en playboy-kanin på ryggen och vem är försäljaren och vem har köpt sitt liv i allt det där när skyltfönstrena sålt sina dockor till en porrfilm med Regina Lund och nu ska vi göra pornografi till en konst där alla står på samma nivå, och alla tar varandras kön och svingar i luften och det är ju så det går till säger Regina Lund när kamerorna stängs av och bredvid står Agneta Sjödin och hånglar med Runar och det är ju så det går till säger kameramännen när Agneta Sjödins näsa går av och bits itu av Runar och Runar har näsan i munnen och Agneta Sjödin skrattar och säger "I thought love was only true in fairy-tales, and for some one else but not for me". Och vem fan ska kriga för sina tankar? Vem tänker och vad tänker de på? Vad tänker profeten på när han ser gatulyktorna blåsa i vindarna och vad tänker försäljaren på när det är storm i stan? Femmans spårvagn har slutat gå och vinden håller tag vid en hamburge-bar. Steffo håller tal, Steffo med slitna jeans och ett armband från Hultsfredfestivalen 2002 och en sidoväska från H & M och pins med Rolling Stones och Converse-skor med neonfärgade skosnören och håret som hänger i nacken och blicken, för den blicken kan ingen döda, och så många flickvänners beundrare har försökt döda den förut. Han håller tal om socialdemokrati och samhället i sig och han citerar Platon och hoppas att ingen ska förstå och säga emot för han vet ju ingenting, för han är allt bara ord och han citerar Camus och när alla varit tysta för länge säger han att alla borde läsa Fanon, och han letar efter någon som ska förstå. Men inga letar efter sånna som han. Och pojken som stod längst fram och lyssnade går hem till sin lillebror och säger likadant och han lånar Camus från ett bibliotek mitt i stan, och en bok med guld i kanten och dammigt omslag, och han läser och håller tal vid middagsbordet och familjen tittar på honom och håller med som de alltid gör, och han är ensam på sitt rum varenda lördagskväll och radion spelar Velvet Underground, och Nico sjunger som ingen har sjungit förut och plötsligt inser han hur ensam han är i hela världen och vad är det man ska förstå? Och han gråter, som så många barn har gråtit förut, och lillebror bli aldrig som jag när du blir stor. Och lillebror har bilar på sin vägg, och han läser Fanon och "Jordens fördömda" blir ett slag i ansiktet på den han är och han slår sig själv som han slagits mot kompisar förut, och slagits mot de som aldrig förstod, och han slår mot storebror nu, och storebror går därifrån. Och alla är på jakt efter kärleken, så han går till ställen där alla ensamma jägare har satt sig ner, på bänkar vid spårvagnsstopp och han sätter sig ner på Järntorget och ser dagarna gå, och någon frågar vad klockan är och han frågar om hon är kär, och sitter kvar och ölburkarna rullar på marken och mobilen i fickan utan mottagna SMS och han letar efter Steffo. Han letar efter Steffo. Och Steffo går förbi och han säger "Hej". Steffo säger "hej" och de dödar varandra. För sakens skull, för ett tidsfördriv, för mobilerna utan mottagna SMS. För kärleken.