Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, February 18, 2005

En kall gata i Simrishamn

Att resa sig upp, och släppa det man har. Att äga någonting, och lämna kärleken. Spotta på mig, men jag stannar kvar. Säg att du älskar mig. Säg någonting. Datorn brann upp, när jag stod bredvid. Mitt liv med alla ord, och mina ord som mina egna barn och kärleken och svaren till vem jag var, brann upp framför mig. Jag har aska i håret och en kratrar på min kind. Bränt stearin på armarna och uppbrända tår i en kamin. Ett bränt barn i en annans famn, en kall gata i Simrishamn. Tog bussen, och försvann. Tog bussen till Masthugget och la mig ner. Lågor i ögonen, och rök ur öronen. För blicken som ingen dödar. Jag vågar inte ställa mig i spegeln, rädd, så jävla rädd. Såg en Stena-färja glida förbi, och in i gapet. Såg en Stena-färja stanna och såg kaptenen hälsa goddag till en stad som brann. Som om alla visste om det, och folket på stan. Ett fyrverkeri brann av. Sa de hej då till mig? Men jag ligger fortfarande här. "I've been sleeping so strange".

La, la, la.

För folket kommer springande på gatorna igen. A-brunnar luktar skit men jag ställer mig där ändå. A-brunnar för avslutad kärlek och jag sätter mig ner.

La, la, la.

Ta mitt nummer, skicka ett SMS. Jag kommer ligga här tills du går förbi igen. En kall gata i Simrishamn, en bok av Gogol, och en kropp med brännmärken.

"If you see her, say hello."

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com