En lista från den 21:a februari

Jag är i vägen. Jag är i vägen. Jag sitter på barn och försöker lära små barn som inte ens kan gå att säga "A, B, C". Herre gud. Som ett practical joke för en man som redan ligger ner. Jag sitter där, eller står med pekpinnen i en slags auktoritär posé, som för att låtsas att jag är någonting. Och jag svär för mig själv åt alla dumma jävlar som aldrig förstår någonting. Jag svär inte åt barnen, eller jävlarna, utan åt den jävla läroboken som bara gör allt så jävla skevt. Som inte har kladdat ner en enda poplåt, inte ens en enda låtrad, ingen Frank Sinatra, ingen Al Green.

De borde dansa på skolgården. Jag vill spela en "Broder Daniel"-låt och säga att pop betyder någonting. Håkan Hellström - Ramlar, och alla kan ibland. Jag vill skrika det. Jag vill kidnappa den minsta ungen på skolgården, klä honom i en banan-tshirt och hissa upp honom i flaggstången. Sätta på "I'll be your mirror", och gå därifrån.

Listan blev klar ikväll. I den sista nyansen av brunt, den mörkaste nyansen av alla. Den som gränsar till svart men löses upp i vitt när dottern slår sin pappa och lägger sig ner, i en slags brits, i någonting, i någonting...

1. Fyra nyanser av brunt - Det finns i alla fall en scen när Johan Rhenborg har varit på anställningsintervju och går bort sig totalt, och scenen efter is the shit. Alla sitter i en ring, den där jävla ringen ni vet, och han berättar och alla andra skrattar tills Johan säger att han vill passa in och alla förstår honom och alla ser mänskligheten och slutar skratta för att de fattar att han säger deras ord, som gör att de sitter där. Deras minsta gemensamma nämnare, från en utslagen dotter på en brits, till en misshandlad pappa på gatan utanför. Det är en scen lika genial och stor som någonting annat jag sett. En minsta gemensamma nämnare som skiljer dem från alla de där som har någonting av värde och stroppar runt i stan nu, på bussar med kaxig uppsyn och på bänkar med smarta ord.

2. Dean Martin - Memories are made of this - Längst bak på en 'Uncut'-skiva för några år sedan. Den bästa Dean Martin-låt jag hört. En saga i rött, en skildring av romantiken som består av drömmar och fantasi och bara av det. Tills verkligheten griper in och verkar dra allting så långt bort, och dra in allt i skiten. Men låten är fortfarande där. Det är en låt som är så jävla vacker, från Dean Martins röst till kören i bakgrunden. Och den bästa känslan för melodier i ett 'rat pack' nedstiget direkt från himmelriket, det blir väldigt jävla uppenbart här.

"Don't forget a small moonbeam / Fold in lightly with a dream / Your lips and mine
Two sips of wine / Memories are made of this"

3. Bryan Ferry - Can't let go - Egentligen den enda Bryan Ferry låt jag kan slita mig i håret och gråta framför. Jag hatar soundet, och jag hatar allt. Men lyriken och melodin är större än föraktet, och den står där som en vit vägg framför mig. Som en vit vägg framför mig och jag går förbi och jag tittar på den men orkar aldrig stanna till, ungefär som att gå förbi Masthuggstorget en fredag eftermiddag med två gröna påsar i varsin hand och popmusik i huvudet och Ray Davies-lyrik framför ögonen. Men den vita väggen står där, och jag brukar gå dit ibland, trots allt, och skriva min egen poesi i små gråa bokstäver, som för att inte synas men få ur mig någonting. Dra ur någonting som verkar för stort och skaver i hjärnbalkarna. Som värker, och låtrader mot en vit vägg när alla andra passerar så hastigt förbi. Det är vackert. Och, det är en vacker låt. Herre gud, vilken vacker låt.

"It's a winding road from Cuesta way / Down sunset to the beach / Though Canoga Park is a straight safe drive / It's too far outta reach / But now the headlights are flashin'by so fast / All directions seems the same / And the windscreen wipers keep a beat repeatin' / You can't let go again / What's in a name on the street tonight / I'm only a face in the crowd / All in the dark and afraid tonight / Nowhere to run or to hide / But I can't let go / Sometimes the world outside'll take you in / With just a smile / And you so blinded with desire / A hundred sleepless nights have left me / Wasted and so cold / But I can take it I'm hangin'on / Can't let go / There's a madness in my soul tonight / Can't let go / Must ride it like the storm / Can't let go / Will I run out of control tonight / Can't let go / Until every trace is gone"