Fy fan.

Det kändes konstigt att samma man som printade ner en hel era, nu stod där framme, framför mig, och verkade så bekväm av att just tillhöra den. Lou Reed, att han vägrade lämna den, eller ens försöka göra det. Rocken och Velvet Underground handlade om att ta över världen, och förkasta resten, Lou Reed igår handlade om att stå kvar där han stod, och behålla den del av mark som tilldelats honom. Om att behålla fästet. Men han stapplade, stackars lilla Lou Reed stapplade på randen till att förlora allt och jag kom inte dit igår och satte mig ner så fint, för att
hänföras åt någonting annat än Lou Reeds lyrik och röst och tystnaden.

Istället kom allt annat i en jämnt flödande flod, fy fan! - Han ville inte ha oss där. Den jäveln. Han ville inte ens stå i mitten. Han ställde sig och spelade bas och vände sig om mot trummisen och lät outhärdliga låtar vara lite längre ändå. Jag kom inte dit för att höra en cello-tjej spela ett solo på fem minuter, som ingen tycktes förstå, men paradoxalt nog ändå ställde sig upp och jublade åt. Som någon slags folkfest. Det är ingen folkfest. Lou Reed är allt, utan en folkfest.

När folket drog till Woodstock satt Lou Reed med Velvet Underground och benen i kors.

Jag satt och led, jag satt helt tyst och applåderade knappt. Det fanns ingenting längre. Bara skuggan, de långa skuggorna av en era och en tid som kändes så långt bort, men ändå inte längre än en armlängd ifrån; den armlängden då Lou Reed sträckte upp armen mot taket och uppmanade oss att applådera. Och han höll handen kvar, men fångade ingenting.

Fy fan.

***

Listan på 1000 bra låtar, känns oändlig och ohållbar men ur alla hål och från varenda vrå jag gått förbi finns låtar, och de kommer till mig nu. Mest ensamma nätter, med ensamma fester, i mörka hörn. Inte ensam, men i fulla rum där alla var ur balans men fullt bestämda om att trycka sin version av sanningen fram. Och ur en liten bandspelare vid sidan om, strömmade underbar musik upp. Bara det att ingen förstod. Och värmen som den innebar, som Van Morissons ylande, blev bara en kyla, och en ensamhet. Det är den ensamheten som kommer ifatt mig nu.Och jag tittar på mig själv och skakar på huvudet, sen skriver jag några låtar till.

***

Media för en hetskampanj mot allt det vi är men inte vill vara, och gör allt för att hinna ifrån. Och skadas illa därann när sanningar kommer fram. Media? What is it good for? Media, sorterar in oss i fack efter ras och kön. Eller hur mycket sex vi har eller inte har. Vill rätta upp det som är snett, och dra ner det som hänger först. Media, fy fan.