Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Monday, April 25, 2005

Hoppa på mig!! HOPPA PÅ MIG!!

Jag känner att jag är på G igen. Fan, fåglar störtar. Jag skrattar. Folk struttar ner i ån på jakt efter mynten under bron. Jag springer förbi. Jag är på G igen, jag är iaf. på G. Det känns skönt. Madame George vände mig, vände på skiten och slängde över mig på sin sida, i hennes del av stan. Så skönt att vara där. Så himla skönt. Så förbaskat jävla skönt. Maaan, jag är på G igen. Fiskar simmar upp och ned på, ber en bön, ler, och går därifrån. Folk som haltar, kan ni ta mig någonstans? Busschaufförer som gråter, skratta igen. Hallå? För jag kan dansa andra hållet, jag kan dansa andra hållet, andra hållet, och han kan spela violin och flöjt. Det räcker så. Vi behövde det här, sen behövde vi inte mer.

Redo att gå, ta vårt pick och pack och dra.

Jag tänker ofta på Kentucky. Och "Sweet Carolina".

Vad mina folkar sagt, eller skrikit ut, jag har memorerat det, varenda ord. Som spikar i min hjärna, varenda tanke med varsin spik. Rakt igenom. Och vem höll i hammaren, borde jag inte gråta lite till?

Kaffet är svalt.
Mjölken är varm.
Potatisarna är smuliga, i små smulor, regnar de nu ner.
Men pappa har sagt att sommaren snart är här.
Med varmt regn, och varma vindar.
Jag är aldrig längre upp, än hur lågt mina fiender kan dra mig ner.
Jag är aldrig gladare, än mina ovänners bittra ord.

Så hoppa på mig, och se om det håller. Ett varv till. Jag vevar hjulet, som ett stort hjul mitt i stan. Högt över varje tak, eller nere men uppe på fem igen. För "Waterloo Sunset", för "Waterloo sunset", det sägs att det som dör och viner ut med vindarna, det som dör och bara flyger bort i vindarna, någon kommer tillbaka hit igen.

Eller, som Tom Waits sa, några horor kommer inte tillbaka från kriget.

Han har sagt det i ett helt liv snart, och i hela mitt liv har jag svarat samma sak. Svarat i kör, ropat, skrikit, jublat och gråtit, men bara sagt samma ord om och om igen. Egentligen.

För, love will tear us apart.

Och, true love will find you in the end.

Det är en värld av popmusik och jag kommer aldrig härifrån. Så rädda mig, eller gå. Stanna kvar med mig, hand i hand, eller vänd er om. Slå mig, på käften, riktigt hårt, eller knuffa mig ut, över stupet, ner mot havet, och skatorna i alla träden. Säg att ni hatar mig, eller säg ingenting.

Älska mig, älska mig. Jag vill bara vara här.
Le, skratta, för Madame George is on my side.
Madame George is on my side.
Skratta, gråt, eller le.

Hoppa på mig, se om jag håller. Hoppa av och se om vindarna kan ta er någonstans.
Men, Madame George is on my side of town, to die by your side. To die by your side. Som mannen i den gråa hatten om 16 feta år.

Vi har 16 feta år, sen har vi ingenting.

Hoppa på mig! HOPPA PÅ MIG!

1 Comments:

At 4:53 PM, Anonymous Anonymous said...

Den här och texten om Madame George är
nog dina finaste på länge!

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com