Sunday morning och killen med rött hår

Jag är dig, och du är vad jag ser.

Förlåt, jag har ingenting att tillägga. När papprena ligger på bordet och domaren slår pålen mot bänken och sen, läser upp juryns beslut. Då kommer jag verkligen vara nöjd. Men till dess irrar jag omkring som en iller i ett brandhärjat hus.

Sov fyra timmar i natt, ikväll: Lou Reed.




Mannen som förändrade mitt liv, eller gav mig ett liv att titta på, och förstå att jag hade, med drömmar, och drömmar, och ett liv att skala av och släppa iväg lite längre, och lite längre, för varje steg.

Jag gick i ettan på gymnasiet och skulle byta skiva med en klasskompis som bara gillade Dylan, trodde jag. Jag gav honom ”After the goldrush” och dagen efter kom han tillbaka och sa att spår 1 och 3 var skitbra. Jag fick ”Velvet Underground & Nico” och sa att den inte hade fastnat riktigt än, men ändå visste jag.

Sen kom han hem till mig och vi satte på ”Heroin” och lade oss ner på golvet och lyssnade på varje ord och jag hörde ju inte alla ord precis, men jag hörde ”but I’m gonna try for the kingdom if I can ’cause that makes me fee l that I’m a man”, och sen reste jag mig upp och det snurrade fortfarande, och allt var bra.

Sunday morning satt ju också så klart och en gång på en fest i en park när två stycken räkte hasch och sen klättrade upp på slottet och satte sig på balkongen och spelade svinhög musik, så kom det fram en kille i rött hår och snedlugg och randig tröja och svarta jeans och Converse och han hade bandspelaren bredvid och ett band med Marvin Gaye och några låtar med Nico solo och några låtar med Velvet Underground, så han spolade fram till låtarna och jag hörde Sunday morning och sen hörde jag inte någon mer låt. Och bredvid honom gick en annan kille som var ett år äldre och såg bra ut och hade gått om ett år i en parallellklass och han hade blont hår och han kom fram och sa ”jag trodde du var en sån där glassig typ”, och jag svarade ”well”. Och sen började jag snacka med killen i rött hår och han sa att Marvin Gaye var bra och jag frågade vad som var bra med Marvin Gaye och han räckte fram ”What’s going on” och jag frågade vad är bra med den, och han svarade att hela världen ligger inne där, i konvolutet. Och jag svarade att ”hela världen? Jag behöver bara en liten man som sitter utanför världen och skickar in lappar till världen för att förklara hur det är” och det var mycket Bowie i det där, men det var också Lou Reed.

Då skrattade den blonda killen och sa att man kan gilla musik för olika saker. Och sen snackade vi om Velvet Underground igen och killen i rött hår sa att Nico sjunger på Sunday morning. Aha, sa jag. ”Vad najs!”.

Jag visste inte då, men jag vet det nu.

Ikväll, det blir en jävla kväll.