443. I dag lyssnade jag på The Clientele

Fast i tristessen. Känns som att jag inte får luft. Livet på gatorna. Jag vill gråta, skratta, dansa. Men har ingenting, som betyder någonting, nära nog, att räcka om. Eller snudda vid. Men även de visa männen måste rida den mörka hästen, ibland. Vad är vishet, och svåra ord. Jag kan ingenting, annat än oregelbundna verb, till mitt namn, inpräntade som på död eller liv, av någon amatörpsykolog i Oskarshamn. Den morgonen då solen aldrig gick upp, och inte visade sig. Förrän klockan kvart i tolv, när alla andra redan hade gått till skolan, gick jag i allén. Försökte tolka fåglarnas kvitter, försökte kvittra som dom. Det sittar skyltar i stan om hur allting ska vara. Det finns människor som är rädd för berg-och-dal-banan. På Liseberg. Jag är rädd för bruna löv, och skymningen. Jag är rädd för att inte bli någonting. För såna som Van Gogh, han kan hugga av mitt öra med, om jag så, bara för se hur han håller penseln, och drar den från sida till sida, som jag, springer från gatuhörn till gatuhörn, sicksack, ut till allén, och ursinnigt, spikrakt, därifrån. Det var helgen då jag inte träffade dig, trots att du ringde min mobil och bjöd till efterfest. Så tog batteriet slut, och jag hann aldrig uppfatta vart efterfesten låg. I dag, en tristess. I dag, är dagen då det är fem dagar tills jag bara, kanske, får träffa dig. Och om jag så träffar dig, så kanske, igen, bara känner du igen mig. Och kommer ihåg, att då, är dagen, fjorton dagar senare, när vi låg i din säng, 90 centimeter, och jag sträckte armen till träningsvärk, när du låg på den, och spände nacken, för att inte trilla ner. I dag har jag lyssnat på The Clientele. I dag, är jag mindre än förut. Är meningen med livet att det ska ta slut, hu, jag fattar ingenting. Varför skrev Franz Kafka så? Och alla ord är sanningar, som allt vi tänker på, är sant. Jag skriver sanningar, som om jag bekände mina fel, för lögnaren. Jag skriver ord, som är villiga att hjälpa mig, bära väskan, dit lögnaren svor. I Oskarshamn, vet alla vart jag bor. I Oskarshamn, vet alla mitt namn. Dom brukar göra roliga skämt om det, och klottra ner det på bussarna. Ut ur stan, står det, på en hel banderoll, "Cassius is kåt". Så att alla vet, mitt namn i olika ändelser. Måste jag ändra mig igen, för att aldrig bli, precis som dom.